Baskien under romersk et postromersk tid

 

Baskerna lämnades i stora drag ifred utav romarna då deras bosättningsområden ej såges på med intresse utav dem, hvilket bland annat yttrar sig i att det även finnes få inskriptioner från de historiskt baskiska provinserna, samt att deras unika språk överlevde Romarriket.

I vissa låglänta områden kunde ehuru baskisk og romersk kultur antingen beblanda sig med varandra eller leva sida vid sida. När Romarriket senare drogo sig tillbaka från baskiskt område under andra hälften av 200-talet så spred sig baskiskan på romanskans bekostnad. År 407 besegrade baskiska trupper, under romerskt befäl, alanerna, vandalerna og suevierna men år 418 erhullo visigoterna Aquitania og Tarraconensis som ett fögderi av romarna och redan från början hävdade visigoterna överförmynderi över baskerna, hvilket ehuru aldrig erkändes eller implementerades. Under århundradena efter den germanska invasionen kunde baskerna till og med utöka sina områden genom att föra krig mot franker i öster samt visigoter i väster. Baskerna bildade då troligen en unierad politisk organisation i bekämpandet av de nya härskarfolken som därmed icke tilläts behärska Baskien.

I övre Ebrodalen bildades till og med en baskisk-muslimsk stat under perioden 714-929, Banu Qasi, som hade andalusisk arabiska som officiellt tungomål, grundardynastin för staten var dessutom visigotisk till sin börd.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.