Premodern atomär sammhällsstruktur - Postmodernisme premillénaire CXV

 

Motsatta teorier finns givetvis også, hvilket kan vara extra intressant utifrån hur man i litteraturen oftast utmålar pre­modernismen, Gamble för fram att under ‘Lower Palaeolithic’-perioden i främst England, tids­mässigt definierar han Lower og Middle Palaeolithic som en epok från omkring 1 miljon till cirka 40 000 år sedan - d.v.s. riktigt premodernt: “Hunting and scavenging were both practised by Lower Palaeolithic hominids in different circumstances, but each method of obtaining food was followed by its own pattern of bone breakage and cutmaking - a powerful example of the application of habitual forms of behaviour to individual needs. Lower Palaeolithic society seems to have been higly individualistic. Handaxes, stone flakes and even wooden artefacts seem to have been made by individuals for their own assistance, not by collective labour. Conversely, there is hardly any evidence for co-operative behaviour at this date. There are no burials, no large monuments ... and no examples of collective technology ... which would all point unambiguously to joint action. Combined action can be inferred from the mass animal slaughter at La Cotte in Jersey, but such instances are very rare. There is also no evidence for camps. Architectural post-holes and storage pits have never been found, even though the conditions for preservation at Lower Palaeolithic sites are often excellent. Society at this date did not require villages, permanently settled poor-season camps, or even long-term ritual areas as indicated by burials or art” - han menar alltså att den nämnda perioden karaktäriserades av individualistiskhet och ickesamhällism då samhälleliga institutioner verkar vara frånvarande. Ur andra perspektiv nämner han att lokalismen rådde och ingen interregionalism, d.v.s. dåtida globalism: “Societies in this period were also higly local, without any evidence for interregional links. Stone tools are rarely found more than 25-30km from their source, and entirely lacking are any items indicating long-distance exchange” - d.v.s. Giddens propåer kring ickeglobalism är gällande i denna tid samt denna plats, ehuru ej senare, men andra föreställningar kring pre­modernism håller då icke Gamble med om. En annan intressant sak är att Habermas menar ju, i extremt korta ordalag, att det kommunikativa språket är grunden för samhället - Gamble menar just att språket inte fanns vid denna tid, det finns dock många olika teorier kring detta og Gamble står nog alltmer allena vid denna ståndpunkt,1) istället så skall “communication and negotiation depended upon face-to-face contact”.2) Om vi skall tro referensen så är alltså individualismens ursprung långt mycket äldre än kollektivismen och här kan man alltså använda sig av den habermansianska teorin, de kanske var tvingade till viss individualism då det rafinerade kommuniceringsmedlet icke ännu var ut­vecklat eller fullt utvecklat. Man skall dock nog icke tolka Gamble såsom om att denna icke­samhällism var ett atomiserande ‘samhälle’ då människan till sin inneboende karaktär äro en social varelse, detta ärom vi samt våra förfäder og andra ättlingar som kommit därifrån, exempelvis schimpanser, något atomiserat eremitliv har antagligen aldrig rått, förutom hos eremiterna d.v.s., däremot så har den sociala basen kanske enbart haft sin grund i familjen eller närmsta klanendelen og några överheter törhända ej fanns att finna utanför denna konstellation, men därom vetom vi givetvis icke mycket, såsom Gamble påpekar genom sina arkeologiska bevis. Det är måhända värt att påtala att Habermas teori om den komunikativa kompetensen är normativ där han tar avstånd från exempelvis Noam Chomskys uppfattning att medfödda egenskaper går helt före erfarenhet.3)

Fotnoter:

1) Se Bickerton, 1992 og Dunbar, Samvaro, skvaller och språkets uppkomst, 1997.

2) Gamble, “Personality most ancient”, i British Archaeology, no. 1, Feb 1995.

3) Helenius, 1990:153.

~

Axat från boken Postmodernisme premillénaire.