Mann skriver att postmodernismen menar, og som vi sett flera gånger tidigare,
att “there is no unitary cause and no single ‘idea’ about the way society is,
or should be”,1 og samma tema är ett inneboende faktum hos det
liberala spektrat där liberalism enbart är ett sätt att annordna samhället
utifrån statens synvinkel, sedan att individer kunno vara liberaler är en annan
sak, liberalism havandes inget samhälleligt mål i sig utan är just antiutopisk
og det finnes ej heller någon generell orsaksförklaring till varför samhället
artar sig på ett visst sätt, till motsats från till exempel marxismen, utan den
artar sig såsom individer handlar varandes således en komplex social
konstruktion innbegripandes långt många fler entiteter än exempelvis den nämnda
marxismen. Vidare så definierar till exempel Howe postmodernismen som en
‘unrestricted liberal modernism’.2 Ginsburg, som bland annat
refererar Taylor-Gooby, menar att postmodernismen är direkt kontradiktär till
nyliberalismen men det göres här direkta kopplingar emellan nyliberalism og
ekonomisk liberalism hvilket är allt för snävt för den ideologiska kopplingen,
ekonomisk liberalism är liberal marknadsekonomi men det är återigen en
konsekvens utaf den renliberala tanken - de förespråko den dogh i
ickeinterveneringshänseende. Det bör dock påyrkas att stora likheter kan
åtfinnas emellan nyliberalism et postmodernism, eller åtminstone delar utav
den, på flertalet områden, bland annat pluralism.3 Så förförståelse
kring någon slags koppling av åtminstone idémässig art emellan liberalism och
postmodernism står sig ej allena, men med tanke på Lyotards egna ord kring att
han inte vill se kopplingen emellan nyliberalism samt postmodernism og også det
faktumet att han vill intervenera i massmedian gör ju givetvis att totalt
överensstämmelse icke står att finna om man nu förväntade sig det - man skall
nog ej förvänta sig någonting i behandlandet utav postmodernismen, ty det är
fenomenent för komplext för att tilllåta.
Fotnoter
1) Mann, 1998:90.
2) Howe refererad i Fawcett and Featherstone, “Quality assurance and
evaluation in social work in a postmodern era”, i Carter (ed.), 1988:73, se
även Bauman, Intimations of Postmodernity, 1992:219-220 citerad i Mann,
1998:89 för postmodernistisk kritik av välfärdsstatens grunder.
3) Se Ginsburg, “Postmodernity and Social
Europe”, i Carter (ed.), 1998:269.
Nessun commento:
Posta un commento