Etiskt minimum av intolerans - Postmodernisme premillénaire CXXVI

Fukuyama var alltså även i jämförelse med Lyotard efter sin tid og Lyotard åtfinnes heller ej bland Fukuyamas referenser. Lyotard fortsätter efter slutciteringen med att inget kunde stoppa systemets överlevnad förutom solen samt sjärnsystemets kollaps men att även detta försökte övervinnas utav systemet. Hans evolution ligger farligt nära Fukuyama om vi bortseom från univer­sums spelregler som Fukuyama i sin förkortade ton ej berör, Fukuyama menar dogh att demokratin måste upp­rätthålla vissa etiska minimun för att kunna upprätthålla sig själv, bland annat på grund utav att livet blir för tråkigt för individerna då inga större saker finns kvar att kämpa om og kring.¹ Han skriver bland annat “they will want to risk their lives even if the international state system has succeeded in abolishing the possibility of war”² - kärnvapen kanske uppfyller ett syfte genom att bibehållas så att den ickevardagsliga risken finns kvar? På pp. 326-327 framför han det klarast att liberal­demokratin är beroende av att samhället upprätthåller ett etiskt minimum, gärna, men ej nödvändigtvis, i form av religion, det skall åtminstone enligt honom vara frågan om “certain historical forms of intolerance”. De anförda citaten ger stora anspelningar om var vi kommom att hamna, hvilka idéer som äro synbart kontradiktära. Men att Fukuyama skulle vara postmodern kan man lugnt konkludera en negativ relation då postmodernismen som den hittills framkommit går emot dels auktoriteter samt dels intolerans - det vill säga det som Fukuyama förespråkar, men den fukuyamska tesen kring att styrelseskicket liberaldemokrati fått stort genomslag måste beaktas.

 

Fotnoter

1) Se t.ex. Fukuyama, 1993:306-308.

2) Ibid:314.

~

= Postmodernisme premillénaire