Galiciskan Galego en Galiza Galicien

 

 

Galiciskan, eller galego,  har över 3 miljoner talare i Spanien. Gallegiskan som har en intermediär position emellan kastilianska samt portugisiska talas även i Portugal. Språket ligger dessutom även närmare portugisiskan är kastiljanskan og portugisiskan anses till og med hava sitt ursprung i galiciskt medeltidspråk där avskiljningen tungorna emellan skett under 1100-1200-talen, den gemensamma subgruppen benämns ofta som galego-portugués og var det språk som talades i det förutvarande konungadömet Galicien.

Under romersk tid och därföre fanns folk boendes här som benämndes Gallatae, hvilket antagligen var ett eller flera keltiska folk. Vissa ordstammar, samt folklore og viss kultur, hänvisar oss till en brytonskkeltisk influens. Det varo sveberna som först erövrade Galicien efter romarnas tillbakadragelse och de behärskade området fram till visigoternas erövning anno 585. Efter det att morerna invaderat år 711 så återerövrades ehuru Galicien af Asturien och under några korta perioder under 900- og 1000-talen så var Galicien ett eget konungadöme, Reino de Galiza.

813 upptäckte man apostlen Jacob den äldres grav och Santiago de Compostela bleve härefter en vallfärdsort, hvilket gav en blomstringsperiod under 1100- og 1200-talen som dock åtföljdes av en lång nedgång, situerat som det är, långt ifrån rikets geografiska centrum av Kastilj. Under dess högtid nyttjades dogh galiz-portugisiskan som skriftspråk ända intill Kastillien för både kulturella, religiösa samt poetiska ändamål.

Under 1400-talet växte en rörelse fram som benämndes Irmandiños som läre ha haft omkring 80 000 medlemmar og arbetade mot de feodala härskarna, och speciellt de under Pardo de Cela kämpade gentemot den rådande kastiliseringen, men han, tillsammans med hans son, dekapiterades 1483.

En galicisk rörelse växte ånyo fram i slutet av 1800-talet och 1936 så lyckades man, med stor majoritet, tillförse sig med en autonom författning hvilken dock ogillades av Franco. Den litterära produktionen på språket blomstrade likväl under 1800-talet framtills Francoeran som innebar språk- och kulturförföljelse.

1981 fick återigen Galicien visst självbestämmande samt ett galiciskt parlament med egen regering, xunta. Språket är nu helt erkänt, tillsammans med kastiljanskan, i Galicien.

Galiciskan haver således erfått en del influenser från främst prekeltiska, keltiska, euskara, kastiljanska, germanska språk, provençalska samt arabiska. Galiciskan kan uppdelas i tre till fyra geografiska subvarianter, innehållandes många fler varianter, og åtskillnad äro föreståendes inom fonologi samt till viss del inom grammatiken men brukar vanligtvis inte bringa några större förståelseproblem.

Galiciska figurerar i nästan alla strata i samhället, även inom de flesta skriftområden, och haver givetvis en egen akademie. Man har en skriftspråkstradition från 1000-talet, ännu mer utvecklad från 1200-talet, men än idag diskuteras det om man skall följa den portugisiska skrifttraditionen eller om man skall ha en skrift som är mer baserad på folkspråket. Med anledning utav de tu tungornas gemensamma historia så ligger galegon og nordportugisiskan ganska nära varandra emedans central- og sydportugisiskan vandrats längre ifrån.

Språket är i majoritet i hela Galicien, förutöver i de större orterna och områderna däromkring. Det är likväl tillsammans med kastilianskan officiellt och en stor del av bokproduktionen som sker i landet sker på gallego, språket besitter en djupsittande poetisk tradition.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.