Antitraditionell traditionell preantik postmodernism - Postmodernisme premillénaire CXXX

Att hylla friheten som högt mål är ej att vara antitraditionell utan det är en tradition som återfinnes i protoindoeuropéernas idévärld, man skall självklart ej vara nostalgisk romantiker, hvilket ej alls heller illustreras då vi snart skall se exempel på raka motsatsen - d.v.s. det är allt för komplext för att ens försöka definiera i sådana här allomfattande tidsbundna termer då flera motsatta fenomen kan finnas i samma verklighet, till exempel så havom vi ju redan sett att postmodern­ismen motsäger sig själv, og det rekonstruerade indoéuropeiska samhället såg både individer men också kollektiv i raser, klaner, og så vidare, det är en illusion att tro att allt passar in i förutbe­stämnda scheman vare sig de äro bildade ur klass, kön, ras eller historiska epoker som feoda­lism, modernism, premodernism og för den delen postmodernism, og så vidare - postmodernisterna själva som även påtalar en sådan komplexivitet gör ehuruväl själva detta fatala misstag hvilket även det visar på det som precis skrevs. Denna komplexivitet visas förövrigt väldigt bra via världens - ännu - äldsta förekomna abstrakta term som någonsin nedskrivits hvilket är just sumeriskans kilskriftssymbol för ordet frihet, ordagrannt ehuruväl i sin betydelse utav ‘återvändning till modern’, ama-gi. Ett av världens äldsta abstrakta tänkanden i skrift, en frisättning, men likväl födslogenererat, åter till upprinnelsen, via livsskapelsen. Premodernt et modernt, ack väl postmodernt.

~

= Postmodernisme premillénaire