martedì 28 febbraio 2017

Framstegstron - Postmodernisme premillénaire VIIC



Då vi tidigare i smått samt gott anförde individualismen lite så kan påkallas att Olofsson menar att dessa konkurrerande småberättelser “är strukturerade av den stora berättelse om framsteget, som kan betraktas som den generaliserande modernismens ideologiska grundbultar”,1 huru det ligger till med detta havom vi redan berört og kommom även senare att beröra men i många fall så ter det sig ganska självklart att mindre samt senare berät­telser äro strukturerade utav större og tidigare berättelser, detta är alltså en historicistisk tanke, till exempel den mindre og nyare pingstkyrkan kommer utav havandes blivit influerad ifrån den generella kristendomen som i sin tur fått sitt från judendomen därifrån den utvecklats, judendomen ver­kar i sin tur tagit många av sina historier framkomna i gamla testamentet ifrån Mesopotamien og dess kulturvärld. Att däremot proponera för att en tro kring framsteget växer fram hvilket får som konsekvenser att flertalet olika berättelser kring huru detta skall gå till växer fram blir en korthuggen slutsats inför ett komplext problem då tron kring framsteget är mycket gammal - en individualiserande småberättelsefram­växt har dock ej sin härkomst i någon större modernistisk grundbultteori ehuruväl i en stor berät­telse kallad mänskligheten, eller till og med en större berättelse då vissa djurarter, exempelvis schimpanser, med rätta kan åberopa viss individualitet. Men om vi återgangom till självaste fram­stegstron så trodde grekerna samt romarna på retoriken et politiken, samt krigen för de sistnämnda og för de förstnämnda till exempel spartanerna, som framstegsväg, buddhisterna tror på meditation för deras framsteg, zoroatristerna på att välja vägen för det goda, likaså muslimerna och snart sagt de flesta religioner som talar kring himmelrike, paradis eller åtminstone för någon slags fortsättning ef­ter detta jordeliv, Nietzsche hade sin tro, og så vidare.2






 
Fotnoter
1) Olofsson, “Postindustriell riksgemenskap”, i Eriksson et al, reflexivitet, modernitet och välfärdssamhällets framtid, 1997:36.
2) Om den sistnämnda se t.ex. Nietzsche, 1965:45, 61-62.



domenica 26 febbraio 2017

Ett universiellt globalt riskmedvetande - Postmodernisme premillénaire IIXC



Jag personligen tror ehuru att risken og riskmedvetandet alltid varit ett förekommande fenomen och det på en geografisk humanglobal arena, d.v.s. hela planeten Tellus där människor bebott, det har alltid varit det och kommer kanske alltid att vara det. De flesta människor går, antagningsvis, inte runt og äro rädda för stora samt farliga saker, såsom globalt kärnvapenkrig med efterföljande atomvinter, även om de äro medvetna om dem, de som ej äro medvetna om dem äro det givetvis ej alls, varken rädda eller riskmedvetna - båda sakerna behöver inte höra ihop men det ena kräver det andra, förutom i vissa fall måhända där medvetenheten enbart sitter i individernas egna inbillning, og omfattas alltså icke alls av Giddens, med fleras, världsriskmedvetande utan den enda reellt globala risken, og medvetandet om den, som också gäller var og en, d.v.s. alla är vardags­risken som alla utsätter sig för bara genom att finnas till, den existensialistiska risken. Man behöver dock icke vara, och är troligtvis ej heller, medveten om alla risker man utsätter sig för genom att bara finnas till samt genom att medvetet og omedvetet verka för att fortsätta göra så - man är ehuruväl åtminstone oftast riskmedveten om de mest fundamentala riskerna med sitt liv og leverne, på olika vis verkandes därutefter - det enda undantaget som jag kan påkomma är vissa tillstånd som finnes tagandes bort även dessa, viss riskmedvetande kan till og med vara inbyggt i självaste biologin, man behöver alltså i vissa fall inte vara medveten om det fast man är medveten om det, men även dessa kan försvinna i vissa tillstånd - detta är en sannerligen global samt universiell risk som ligger utanför tid og rum således ej kunnandes tidsbestämmas förutöver det antagliga konstanterandet att den helt enkelt borde ha funnits i precis alla tider samt överallt omfattandes, åtminstone nästan, alla människor - sedan om man utövar rädsla till följd utav detta är upp till dels de enskilda individerna samt måhända dels på var och när man befinner sig i tid og rum varandes absolut inget universiellt globalt fenomen. Detta universiella fenomen är heller ej i sin helhet enbart specifik för människan, utan alla medvetna animalier behar fenomenet, men likväl de omedvetna instinktiva beteendena som är förestående i mången biologiska livsformer äro inom sfären af riskmedvetandets universalism.












~


sabato 25 febbraio 2017

Tjejgäng


bör gemensamt kunna
hålla en slav

för städning, för ärenden
för smekning samt slickning

samt vid behov

för förnedring, för plågning
för frustrationsslagning
















~


Kulturberikning


ett språk dör ej av språkbeblandning
det utarmas ej av inlån

det är först när språket förlorar plats
i talarens mun, eller hand

som tystnaden sker












~


Mongolisk globalisering - Postmodernisme premillénaire IXC



Däremot så kan kommunikationer mycket väl anspela på dagens mer komplexa värld, förr i tiden så kommunicerade man givetvis också med avlägsna eller relativt närbelägna områden, av den världen man kände till givetvis, annat är ju omöjligt, men det tog väldigt mycket längre tid åtminstone fram till telegrafen og -fonens uppfinnande - nu går det inom någon nanosekund. Men gör detta världen till globaliserad till skillnad från innan? Betyder det inte ‘bara’ att fenomenet är mer frekvent? Angående ekonomin så kan man anspela på att den till exempel var mer internationaliserad og integrerad under 1800-talet än vad den är nu.1 För att återspela på det globala riskmedvetandet, att risken alltid varit global ifråga om miljön vetom vi nu, icke då, så har faktiskt rädslan samt risken tidigare likväl varit global om vi utgangom från de berörda människornas synvinklar, d.v.s. amazoniska indianer omfattas icke då omfattningsbredden ej nått så långt ännu från de berörda parternas sida i det som här följer. Ett nämnvärt exempel är exempelvis när mongolerna härskade eller försökte härska - de var ute efter att ta hela den av dem kända världen, og de lyckades nästan skapandes jordens till dags dato största rike, hvilket fick som resultat att ‘hela’ den kända världen riskerade underkuvas samt därigenom fick en mongolskräck, ‘hela’ anspelar i vanlig generaliserande ton ej på reellt ‘hela’ då antagligen inte alla människor ens i de berörda samhällena gjorde detta, som hade vetskap om detta visade på rädsla, en regnskogsboende jägar- og samlarmänniska i Papua-Nya Guinea som kanske aldrig hört om kärnvapen är lika lite rädd för kärnvapen som sydamerikanska indianer var för mongolerna - d.v.s. inte alls. Från Europas håll sätt så kommo ju mongolerna ända till Polen, Ungern samt Adriatiska havet, i Västerland, från deras synvinkel givetvis, så kommo de också till Palestina med stannade upp utanför Egypten av oklara anledningar, de var dock på väg att erövra även där - den första enade mongolhärskaren Djingis khan som Temüdjin kom att kalla sig betydde ‘världshärskare’ eller ‘oceanlik härskare’, förövrigt en liknande betydelse som dagens Dalai Lama bär. Riket disintegrerades dock efter ledarskicktsdödsfall  - oftast modifieras, i detta fallet disintegreras, totalistiska system när de överförs till nya berättelseinnehavare. Djingis khan var totalist ur många synvinklar men han var ehuruväl fullständigt religiöstolerant og også genuint intresserad utav de olika hvilket givetvis kan visa på komplexiviteten i denna enligt Giddens, med flera, premoderna men ändock så moderna och post/sen/högmoderna värld.








 
Fotnot
1) Collste, “Den globala ekonomins etik”, i Tidskrift för politisk filosofi, Nr. 3 1999:20.



giovedì 23 febbraio 2017

Nyttja männ


vi män bör nyttjas utefter era behov
det må vara emotionella, sexuella eller materialistiska

vi ärom Edra














~


Manlighet


män bör redan i tonåren
brytas ned sexuellt, psykiskt et emotionellt

för att sedan byggas upp
som kvinnodyrkare















~


Regionaliserad kärnvapenrisk - Postmodernisme premillénaire XC



Kärnvapenriskerna har tvärtemot vad domedagsprofeterna sägo gått från globalt hot till ett mer lokalt eller regionalt då flera länder fått tag på mindre kvanti­teter av kärnvapen, eller andra liknande vapen, även om nästan samma mängd vapen åtfinnes, vissa länder har ju gjort sig av med kärnvapnen emedans några har minskat sin arsenal, så har det reella storkrigshotet reducerats då maktpoler disintegrerats eller åtminstone bytt inriktning, kärn­vapnens tidsmässiga räckvidd har numera också teoretiskt förkortats avsevärt hvilket lär leda till en stor minskning utav kärnvapensstridsspetsar då länder med en mindre ekonomi icke klarar av att hålla uppe kvantiteten.














~


mercoledì 22 febbraio 2017

Uppskattning


det är ett privilegium
för en make

att sätta sin mun mot ditt sköte
slickandes ditt våta nav

direkt efter en megakuk
gjort sitt













~


Hål


med själsligt hål
finns det många hål
att ifylla

kvinnohål
rectumhål
orala hål

detta ovan
kan va av kärlek
eller av tilltäppning

men även

alkohol

är nyttjad som idol

ty själens hål
måste ifyllas
måste hållas
med ett hål

universums svarta hål
innan vi når alltets mål











~

Castelforte - Corvina Veronese 2010




uve Corvina


coltivate sulle colline
est di Verona

rosso rubino intenso
eleganti note

amarena e mora matura
vaniglia e spezie aromi

ben strutturato
equilibrato

tannini arrotondati

delicatissimo















~

martedì 21 febbraio 2017

Maktfördelning


ju mer makt kvinnan har
ju bättre är det

ju mindre makt mannen har
ju bättre är det














~



Antropogen klimatförändring - Postmodernisme premillénaire LXXXIX


Giddens framhåller exempelvis att dagens värld är mer globaliserad än andra tiders.1 Globalisering kommer senare nämnas mera kring men Giddens framhåller här vanliga skrämselfakta då han nämner att risken blivit global, ingen kan undfly massförstörelsevapen eller den potentiella växthuseffekten, detta havom gjort så att vi börjat tänka globalt. Risken för massivt kärnvapenskrig med efterföljande atomvintrar får väl dock anses ha minskat avsevärt även om den finnes kvar og så antagligen för alltid kommer att göra. Lyotard framför2 att atombomber möjliggör krig under atombombsparaplyt och problemet är enligt Lyotard icke bomberna utan solens ofrånkomliga upplösning om 4½ miljarder år - frågan är hur människan evolutionerats fram till dess. Rummels något självklara proklamation är osså nämnvärd, det är icke kärnvap­nen som äro de farliga utan det är människorna som innehava dem som kan vara farliga, i anklang till detta anför han även att det äro de demokratiskt valda människorna, d.v.s. de fritt valda politikerna, som historiskt sätt har visat sig vara minst farliga3 - men därmed icke sagt att risken är noll, ty en risk kan inte vara noll såtillvida risken ej finnes alls. Att demokratiskt valda politiker i USA inte alls visat sig vara ofarliga, förglömmer han. Växthuseffekten väntar ännu på att bli bevisad, i laboratoriet helst,4 men även om vi antagom att växthusteorin är sann så är konsekvenserna till denna icke klarlagda og flertalet seriösa men olika teorier finnes kring detta. Den vanligaste teorin som også den pöbliska massmedian anammat är att jorden blir varmare hvilket får isarna att smälta hvilket i sin tur höjer havsnivåerna samt dränker områden, och i vissa fall hela länder, men en annan teori förtäljer att om isarna i nord smälter så är det stor risk att de atlantiska strömmarna ändrar förlopp hvilket förkyler klimatet, tvärtemot växthusnissarnas proklamation, bland annat så ligger ju Stockholm nästan i höjd med Grönlands södraste udd og det varma Rom i Chicagos huttrande höjder - en ny istid är således att vänta för norra Europa, operation Utflytt Svitjoð får påbörjas, dit de atlantiska strömmarna istället går lär väl då få ett varmare klimat og det bliver ej någon reell förändring utan strömmarna finns kvar, bara att de flyttat på sig - sådan är naturen. En annan teori förtäljer att om jorden blir varmare så försvinner gas från havet hvilket sänker vattennivån, ytterligare en teori vill ha det till att vid ett varmare klimat följer ökad snönederbörd i Antarktis og därmed mer is, mindre vatten, og så vidare. Mosley-Thompson menar att: “Although many scientists are now willing to accept that human activities have contributed to global warning, no one can say with any assurence whether the Antarctic ice cap is growing or shrinking in response”5 (märk many, d.v.s. icke all) och säger vidare: “Anybody who tells you that they know is being dishonest”6 - en av de politiker som tidigt insett att människans beteende kunde få klimatkonsekvenser, og som osså var beredd att ta i med krafttag mot detta beteende, var Hitler och han var kanske till og med den förste statschef som framförde förvisningen om ‘antropogen klimatförändring’, lyckligtvis så har dock människor av hitleriansk dignitet antagningsvis fel, ty klimatförändringarna som skett under den innevarande korta historiska epoken är ej beroende utav människans gärningar utan av solens aktivitet hvilken jordens klimat följer - flera såkallade postmodernister förnekar också miljöfrågan.7 Att människor ofta läggo ansvaret hos de styrande om naturen går emot ‘människan’ är knappast något nytt eller utrotat fenomen,8 de styrande har alltid fått betala priset när åkrarna slår fel, og gudarna ej lystrat till bönerna, eller offrerna. Men även om vi skulle anamma att växthuseffekten verkligen leder till domedagsprofetiornas teser så är detta ändå icke en global risk, man kan krasst konstantera att alla områden på jorden inte alls skulle må dåligt av höjda temperaturer og till exempel större jordbruks­produktion, og så vidare, emedans vissa områden istället skulle löpa mycket större risk, vissa skulle helt försvinna som vissa Stillahavsstater räknar med - risken är ej global utan regional samt högeligen diversifiserad, åtminstone så länge solen ej blir för varm. Detta fåom vi ehuru taga upp med solgudomarna.











 
Fotnoter
1) Se t.ex. Giddens, 1997:225.
2) Lyotard, “Oikos”, i Oekologie im Endspiel, 1989, här i idem, 1993:96-107.
3) Rummel, “Waging peace through democracy”, i Waging Peace Bulletin 4, Winter 94/95.
4) Se för en kritisk diskussion kring växthuseffektens vara eller icke vara i Bailey (ed.), The true state of the planet, 1995, främst Ballings bidrag på pp. 83-107.
5) Mosley-Thompson, refererad i, Schneider, “The Rising Seas”, i Scientific American Presents, No. 3 Vol. 9 1998:31.
6) Mosley-Thompson, citerad i, Schneider, 1998:31.
7) Beck, 1996:67.
8) Dagens miljödebattörer lägger ofta ett större ansvar hos politiker, likså gjorde man i Kina, og annorstädes, några hundra år före ‘vår’ tideräkning, Fairbank, 1994:66.



Melone & Grappa - Bottega





en melonsmakande grappalikör
vad kan liksom gå fel?

suveränt meloniskt god
gjord på medelhavsmeloner

smak af frukt og liv

















~


Girlfriend


the bitch
the male sweatheart

the underdog













~


lunedì 20 febbraio 2017

Thou my sweet

 

when thou me met
I thou wet

through the tongue sweet
















~


Allah föredrar flickor


- Enligt klanledarna kommer lagarna från Gud. Men jag läser också koranen och har aldrig hittat något om att kvinnor inte får gå utanför hemmet eller utbilda sig. Tvärtom står det att Gud föredrar flickor.
Sanaa Abdel Razak














~


Sanaa Abdel Razak i Plesner, Eva, “Hur kan de hitta på de där reglerna? Guds vilja är det i alla fall inte”, i Sydsvenskan 25 juni 2010 s. A15

Cantabriskan





I Kantabrien åfinnes språket cántabru / cantabriska / montañés som ibland definieras som eget, ibland som asturiska, ibland som en distinkt form av arkaisk kastiljanska och är givetvis en transitionell språkvariant inom de asturoleonesiska språken men haver haft en egen utveckling direkt från latinet og vulgärlatinet, men ock i nära samklang med nabospråken.

Cántabru uppdelas i macrovarianterna tu med floden Saja som gräns, samt i ett antal andra geospråkliga varianter, ofta i antalet sju. Språket är akut utrotningshotat med anledning utav kastilisering, man vet ej hur många som ännu talar cantabriska, inget politiskt stöd är att vänta förutöver att UNESCO erkänner det sedan år 2009.

Utav de asturoleonesiska språken så är det cantabriskan som är mest närstående kastiljanskan.













~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Éu pens


éu pens qe non
éu pens qe

éu pens qe schi













~


domenica 19 febbraio 2017

Vild älskare


jag är mer kärleksamt passionerad, älskar med kärlek, värme o närhet, i en älskogsakt, som en trygg älskogspartner - men många kvinnor vill ibland, eller ofta, ha även mer vild eller till og med hård sex, og detta är jag sämre på då det går emot min mer mjuka passionerade kärsamma älskogsstil.


En del kvinnor njuter hundrafaldigt mer av vild sex, i en mer djurisk extas, og det finns ju då inget bättre än att kvinnan bör få detta, så ofta hon vill.













~


Livsfientlig livskonformism - Postmodernisme premillénaire LXXXVIII



Att denna inflexibilitet är ogynnsam i ett samhälle som inte är präglat utav totalt lika individer - ett etniskt, religiöst, språkligt, politiskt, kulturellt, psykologiskt, og så vidare, totalt likstående folk, en massa - ter sig självklart. Vissa lägger häri till grund att vi, denna entitet av människor, bestandom utav olika individer og därmed så kan likställdhet aldrig nås, denna likställdhet är heller inget önskvärt, vissa menar att denna inflexibilitetsframtvingelse är något nytt som har sin grund i en allt mer globaliserad värld där de kulturella samt ekonomiska influenserna är allt för grava för att en stat skall kunna styra samt ställa hur den vill utan att taga hänsyn till artrikedomen hos människan, en artrikedom som i högsta fall har med att göra med att vi, mänskligheten, bestandom utav olika individer. Dessa individer omfattar numera sisådär strax över 6 miljarder individer men detta gör oss ändock till en ytterst liten minoritet på jorden, räknat per individ enititet.












~


Sejerlänner platt ~ Siegerländer platt i Siijerlant ~ Siegerland


Sejerlänner platt / siegerländer platt är ett mosellfrankiskt språk talandes i Siijerlant / Siegerland og utgör den nordöstligaste formen utav dessa språk, behavandes många vokabulära likheter med hessiska samt sydvästfaliskan og som i likhet med de övriga mosellfrankoniska språken ej havandes genomgått den högtyska fonologiska utvecklingen, samt behavandes grammatiska egenheter ock vokabulär distinkthet, stor sådan i förhållande till högtyskan.

Språket används icke särleda i skrift men åtfinnes naturligtvis beskrivet i ordböcker og grammatikor.











~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.


Mansplikt


män måste bli mer hörsamma, lydsamma
gentemot kvinnans behov samt önskningar

varje man som är i ett förhållande
bör totalt lyda, dyrka, åtrå, älska, kvinnan han tillhör

varje dag, om hon så vill
bör hon få knulla andra, än honom

varje dag, om hon så vill
bör han, slicka henne till extas











~

sabato 18 febbraio 2017

asneis


bive
bisunjane
bi

and
ana

allis

badi
anakumbjan

anahneiwan
attekan

andhuljan
andbahtjan

knussjan
andbahtjan

hauhjan
izwar . handus

and . aiweins . aiws
and . aiweins . xeila

meins
mel

vu
himins












~


Dräpning av män


I Augsburg förklarade man år 1545 att den som dräpte en zigenare ej var skyldig till mord, ledandes till en störtflod i mord


Jag skulle önska en återupprepning utav dylik lag men nu istället generellt gällande för män, av kvinnor













~


Kärlek



För min del får min älskade mer än gärna ha vildsint sex med en annan man varje dag samtidigt som jag finns att tillgå vid de mer sällanförda tillfällena när hon vill ha mer kärsam närhetsälskog, om detta är en gång om dagen, en gång i veckan, en gång varannan månad, en gång i halvåret, eller en gång om året, är ovidkommande. Kärleken är evig.












~


venerdì 17 febbraio 2017

Myndigheters inskränkthet samt kyrkans öppenhet - Postmodernisme premillénaire LXXXVII



Dessa felaktigheter i behandlandet utav offren var dock säkerligen ingen illustration på någon antimuslimsk handling utan mer en illustration på icke­flexibilitet samt myndighetsfolk som handlat som de brukat göra, eller mentalt förberett sig att göra när dylika ting olyckligtsvis sker, detta är således antagningsvis icke bevis på otolerans men likväl på antipluralism, traditiona­lism samt inflexibilitet, från myndigheternas sida återigen - imâmen Rashid Mohamed tackar ehuruväl för ingripanden från kyrkoherde Gunnar Kampe som självsvådeligt startade en muslimsk krisgrupp. Situationen verkar alltså bli mer problematisk då en företrädare för en av de gamla traditionella auktoriteterna visar tendenser för tolerant pluralism - postmodernism? Eller är det fråga om humanism, vilket vi fåom antaga, og anpasslighet? Är det de moderna traditionella auktoriteterna som har utvecklats till senmoderna dålika högre stadier, om vi tillåtom oss, i detta fallet, att värdera inskränkthet samt totalism som lägre stadier, även om vi genom detta gangom emot Nietzsches syn kring  värdeom­dömena1? Eller är det törhända en premodern, kristendomen är gammal og religion är ännu äldre, ådra som fått nytt utrymme efter modernismens tillbakagång og fall?2






 
Fotnoter
1) Nietzsche, 1965:25.
2) Tolkningarna, og frågorna, får givetvis stå för mig men informationen hämtades från Atterstam, “Muslimerna plågade av lång väntan”, i SvD, 2 nov 1998:5 – om det förelåg några andra ‘religionskonflikter’ framkom ej i referensen.



Lemniska gärningar


är där ett kollektiv utav ett kön
dräpa ett annat

utefter när kvinnorna på Lemnos
dräpte alla män

sedan de otrogat sig i fjärran land














~


mercoledì 15 febbraio 2017

Göteborgsbranden - ett typfall av modernistiskt beteende - Postmodernisme premillénaire LXXXVI


Genom valet så måhända man kan se att väljarna i Sverige ej äro så värst postmoderna, men hur är det då med institutionerna, förutöver partierna som vi i de flesta fallen presumtivt utdömde som icke-postmoderna, är de postmoderna? Göteborgsbranden i början av november 1998 kan få illustrera om myndigheternas totala inflexibilitet, denna totala inflexibilitet i en svår situation hade ehuru förhoppnings- og antagningsvis ej sin grund i totalistiska skäl, ehuruväl orsakat utav, utan mer instinktuella samt obetänkta, hvilket visar mycket klart att någon postmodern ordning icke råder i detta fallet utan att det är ‘modernismen’ som sitter i märgen. 70 % av de avdagade individerna varo muslimer, exakt siffra kunni de givetvis icke direkt veta men en uppskattning om högt antal ‘muslimer’ kunde man kanske få fram, ändå så kontaktades ingen imâm som då icke fick medverka i de myndighetspatruller som kommo med dödsbuden till familjerna utan dessa fingo istället möta en svensk präst, imamer hade dessutom problem att komma in på sjukhusen för emotionell samt religiös medverkan, inga muslimska kriscentra upprättades - imâmerna fingo de facto reda på katastrof­en genom nyhetsförmedlingarna, de anhöriga till dödsoffren finge ej utföra de religiösa hand­lingar med offren som de måste enligt deras tro, naturligtvis allena beklämmande hos de som äro troende, dessutom så hade de ingen moské att samlas i då politiska spörsmål förhindrat detta og sist men inte minst så kräver islamsk tro att liket skall begravas snabbt og ej ligga flera dygn i väntan på sjukhusrummen - det var dock första gången en muslimsk gudstjänst sändes i svensk tv, hvilket kan illustrera att man stödjer tanken kring att det var en kollektiv muslimsk katastrof hvilken bereddes plats i nationell television för andra muslimer att följa men utan att vissa några som helst tecken på kulturell förstelse för de verkligen berörda, d.v.s. individerna. Måhända skall detta ses som ett utslag av typisk modernistiskt beteende där individen nonchaleras till förmån för potentiella samt presumtiva artificiella kollektiv.














~


Ainu menoko - Ainu poems



Order it here!

ISBN-13: 978-1542890267
ISBN-10: 1542890268 












~