I citatet ovan ser man klart att det är i princip
alla stora berättelser som motarbetas oavsett hvilken färg de har eller vad de
arbetar för, även en koppling till liberalismen göres, man gör även slutsatsen
att det totaliserade systemet motarbetar sina egna syften. Koppling till liberaliseringar
göres även på andra ställen till exempel när han nämner världsmarknadens
öppnande, efter ‘andra’ ‘världs’kriget,
americokapitalismens hegemoniska nedmontering, Kinas “probable opening”
angående marknaden samt socialismalternativets fall.1 Jameson
framhäver även han att “postmodernism is the latest phase of capitalism ...
Postmodernism is the cultural logic of capitalism in its multinational
dimension”,2 denna marxistiska syn äro även en syn som Kumar ser mer
som sofistikerad än Lyotards teser kring ämnet ifråga.3 Mills
däremot anser att liberalismen har ‘rasat ihop’ tillsammans med socialismen4
helt emot Fukuyamas et Lyotards samt andras teser således, även om de havo
olika utgångspunkter og teser.5 Mills har ehuru en ekonomistisk6
syn på liberalismen og det är ej riktigt komparabelt med exempelvis Fukuyama.
Alvesson ø Sköldberg ger som en delvis förklaring för postmodernismens genomslagskraft
under 1980-talet då de menar att postmodernismen är “den perfekta ideologin”
för marknaden.7 För att göra kopplingen till de ovanförda
kopplingarna emellan liberalism og postmodernism så skulle då enligt dessa
marknaden få spela ett mellansteg, marknaden får ju enbart spela relativt fritt
genom liberalismens individuella rättighetsteorier, ingen annan ideologi eller
annat system tillåter ett fritt spelrum, eller å det minsta så erkänner hin den
egna rätten att självvåldigt intervenera i marknaden och de individer den
alltid består utav när de så känna för. För att spinna vidare mer åt det
postmodernistiska hållet, då liberalism
ej är under lūpēn här, så framhåller Anderson vissa
ståndpunkter för att illustrera denna nya värld på individstadium; istället för
att forma vår identitet efter förbundna entiteter till exempel den sociala
eller traditionella värld man är född in i så skapom vi oss en egen eller en
egensammansatt identitet; vi gangom ifrån den förskapta moralen till den (egen)skapande genom dialog og val;
pluralism råder i både konstvärlden samt i den generella kulturen - ingen
dominerar; för första gången är världen i reella termer en global civilisation,8
men till exempel redan under 1500-talet rådde ehuruväl en intellektuell
pluralism og “var och en var fri att tro vad han ville” inom vetenskaperna och
då enighet icke går att nå så “måste vi i tolerant anda acceptera mångfalden av
synsätt. Att tolerera pluralism, mångtydighet och brist på visshet är inget
fel, än mindre någon synd” og detta var gällande inom både vetenskaperna som i
den generella kulturen, även exempelvis i kyrkan, full visshet är dessutom en
omöjlighet hvilket bland annat Montaigne, en
som räknas som förgrundsgestalterna för modernismen, förespråkade9
- så ock postmodernismen. Att pluralism är rådande og att ingen dominerar höre
givetvis ihop med individidentiteten som diskuterades lite ovan, Giddens
vidhåller i samklang med Anderson ovan att: “in conditions of high modernity,
we all not only follow lifestyles, but in an important sense are forced to do
so - we have no choice but to choose --- Lifestyle is not a term which has much
applicability to traditional cultures, because it implies choice within a
plurality of possible options, and is ‘adopted’ rather than ‘handed down’” og “[t]he more post-traditional the settings in which an individual
moves, the more lifestyles concerns the very core of self-identity, its making
and remaking”.10 Detta att människor kunne skapa samt sedan reskapa
eller anamma redan befintliga livskulturer skapar givetvis en enorm pluralism
angående desamma, detta göre givetvis så att ett hegemoniskt förhållande icke
är hållbart ock auktoriteter på området äro ej outbytbara - däremot så kunne
givetvis flertalet auktoriteter konkurrera om inflytande hos individerna, som redan påpekats bland annat med hjälp av
Giddens, till exempel när olika nykyrkliga rörelser springa runt
knackandes dörrar i sin önskan att vinna din själ samtidigt som den stora
auktoriteten på området, statskyrkan, förlorar sin auktoritetesposition og
blifver en av alla, med tillägget att
de ännu får taga ut skatt med hjälp av staten, samt att deras val sköts genom
den politiska organisationen.
Fotnoter
1) Lyotard, 1997:6.
2) Jameson, refererad i, Delanty, 1997:103.
3) Kumar, 1999:113.
4) Mills, 1985:183.
5) Här bör dogh tilläggas att det bleve lite anakroniskt i
kompareringen utav dessas texter, Mills og Lyotard äro komparabla även om deras
böcker kom ut med viss tidsmellanrum – inga större omvälvande världspolitiska
händelser hade ehuru skett under denna tid (1959-1979) förutom något enstaka
krig som dock icke störde världsordningen i grundvalarna. Fukuyama däremot kom
ut med sin bok efter öststatssystemets fall och är därmed något av väsenskild
de andra – detta i sin tur betyder ehuru ej att han har ‘rättare’ än de övriga.
6) Missuppfatta så ej ordet ‘ekonomistisk’, det behar ingenting med
ekonomi i dess vardagliga tal att beskaffa förutom kopplingen, både
etymologiskt som innehållsligt, till grekiskans oikonomi'a ‘hushållning,
förvalta’, utan termens innebörd ligger mer åt rationalitetsbegreppet här. Den
helleniska termen oikos hvilken betyder ‘hus’ har ej allena legat till
grund för ekonomi utan även ekologi, hvilket är en intressant
koppling, men
ordet självt kommer genom det rekonstruerade *weik, d.v.s. ‘klan’, som vi även fått termen villa
ifrån, Watkins (ed.), The American heritage
dictionary of Indo-European roots, 1985: uppslag weik-1, - ordet ekonomi eller dess
härstamning har alltså från början varit en i någon form samhällelig
angelägenhet, en kollektivistiskt grunnad term og därmed icke alls
liberalistisk.
7) Alvesson ø Sköldberg, 1994:240.
8) Anderson, 1995:10-11; Som märkes så finnes det fatala skillnader
emellan synsätten og man kan skönja ganska klart att det råder en dikotomi av
dels, exempelvis Jameson og Alvesson ø Sköldberg som diskuterar i rent
ekonomiska termer samt dels, till exempel Anderson som mer behar en kulturell
spegling. När man talar om postindustrialismen så är det givetvis tätt
förknippat med ekonomi då industrialism är ett produktionssätt, se t.ex.
Giddens, Sociologi, 1994: 311-313 men “Postmodernism is the culture of
post-industrial society”, Kumar, 1999:112, se även Lyotard, 1997:3.
9) Toulmin, Kosmopolis, 1995:52, 54, 71,
196, 280.
10) Giddens, 1997:81.
Nessun commento:
Posta un commento