Antropogen klimatförändring - Postmodernisme premillénaire LXXXIX

Giddens framhåller exempelvis att dagens värld är mer globaliserad än andra tiders.¹ Globalisering kommer senare nämnas mera kring men Giddens framhåller här vanliga skrämselfakta då han nämner att risken blivit global, ingen kan undfly massförstörelsevapen eller den potentiella växthuseffekten, detta havom gjort så att vi börjat tänka globalt. Risken för massivt kärnvapenskrig med efterföljande atomvintrar får väl dock anses ha minskat avsevärt även om den finnes kvar og så antagligen för alltid kommer att göra. Lyotard framför² att atombomber möjliggör krig under atombombsparaplyt och problemet är enligt Lyotard icke bomberna utan solens ofrånkomliga upplösning om 4½ miljarder år - frågan är hur människan evolutionerats fram till dess. Rummels något självklara proklamation är osså nämnvärd, det är icke kärnvap­nen som äro de farliga utan det är människorna som innehava dem som kan vara farliga, i anklang till detta anför han även att det äro de demokratiskt valda människorna, d.v.s. de fritt valda politikerna, som historiskt sätt har visat sig vara minst farliga³ - men därmed icke sagt att risken är noll, ty en risk kan inte vara noll såtillvida risken ej finnes alls. Att demokratiskt valda politiker i USA inte alls visat sig vara ofarliga, förglömmer han. Växthuseffekten väntar ännu på att bli bevisad, i laboratoriet helst,⁴ men även om vi antagom att växthusteorin är sann så är konsekvenserna till denna icke klarlagda og flertalet seriösa men olika teorier finnes kring detta. Den vanligaste teorin som også den pöbliska massmedian anammat är att jorden blir varmare hvilket får isarna att smälta hvilket i sin tur höjer havsnivåerna samt dränker områden, och i vissa fall hela länder, men en annan teori förtäljer att om isarna i nord smälter så är det stor risk att de atlantiska strömmarna ändrar förlopp hvilket förkyler klimatet, tvärtemot växthusnissarnas proklamation, bland annat så ligger ju Stockholm nästan i höjd med Grönlands södraste udd og det varma Rom i Chicagos huttrande höjder - en ny istid är således att vänta för norra Europa, operation Utflytt Svitjoð får påbörjas, dit de atlantiska strömmarna istället går lär väl då få ett varmare klimat og det bliver ej någon reell förändring utan strömmarna finns kvar, bara att de flyttat på sig - sådan är naturen. En annan teori förtäljer att om jorden blir varmare så försvinner gas från havet hvilket sänker vattennivån, ytterligare en teori vill ha det till att vid ett varmare klimat följer ökad snönederbörd i Antarktis og därmed mer is, mindre vatten, og så vidare. Mosley-Thompson menar att: “Although many scientists are now willing to accept that human activities have contributed to global warning, no one can say with any assurence whether the Antarctic ice cap is growing or shrinking in response”⁵ (märk many, d.v.s. icke all) och säger vidare: “Anybody who tells you that they know is being dishonest”⁶ - en av de politiker som tidigt insett att människans beteende kunde få klimatkonsekvenser, og som osså var beredd att ta i med krafttag mot detta beteende, var Hitler och han var kanske till og med den förste statschef som framförde förvisningen om ‘antropogen klimatförändring’, lyckligtvis så har dock människor av hitleriansk dignitet antagningsvis fel, ty klimatförändringarna som skett under den innevarande korta historiska epoken är ej beroende utav människans gärningar utan av solens aktivitet hvilken jordens klimat följer - flera såkallade postmodernister förnekar också miljöfrågan.⁷ Att människor ofta läggo ansvaret hos de styrande om naturen går emot ‘människan’ är knappast något nytt eller utrotat fenomen,⁸ de styrande har alltid fått betala priset när åkrarna slår fel, og gudarna ej lystrat till bönerna, eller offrerna. Men även om vi skulle anamma att växthuseffekten verkligen leder till domedagsprofetiornas teser så är detta ändå icke en global risk, man kan krasst konstantera att alla områden på jorden inte alls skulle må dåligt av höjda temperaturer og till exempel större jordbruks­produktion, og så vidare, emedans vissa områden istället skulle löpa mycket större risk, vissa skulle helt försvinna som vissa Stillahavsstater räknar med - risken är ej global utan regional samt högeligen diversifiserad, åtminstone så länge solen ej blir för varm. Detta fåom vi ehuru taga upp med solgudomarna.

 

Fotnoter

1) Se t.ex. Giddens, 1997:225.

2) Lyotard, “Oikos”, i Oekologie im Endspiel, 1989, här i idem, 1993:96-107.

3) Rummel, “Waging peace through democracy”, i Waging Peace Bulletin 4, Winter 94/95.

4) Se för en kritisk diskussion kring växthuseffektens vara eller icke vara i Bailey (ed.), The true state of the planet, 1995, främst Ballings bidrag på pp. 83-107.

5) Mosley-Thompson, refererad i, Schneider, “The Rising Seas”, i Scientific American Presents, No. 3 Vol. 9 1998:31.

6) Mosley-Thompson, citerad i, Schneider, 1998:31.

7) Beck, 1996:67.

8) Dagens miljödebattörer lägger ofta ett större ansvar hos politiker, likså gjorde man i Kina, og annorstädes, några hundra år före ‘vår’ tideräkning, Fairbank, 1994:66.

~

= Postmodernisme premillénaire