Förmodern språktolerans - Postmodernisme premillénaire LXXIX

Som exempel på en premodern toleranspluralistisk språkbehandling kan både det antika Hellas såsom Indien få förespela. De klassiska helleniska tungomålen delas ofta in i arkadisk-cypriotiska, joniska, aioliska samt västhelleniska som i sin tur indelas i doriska og nordvästhell­eniska - det äro joniskan samt dess ättlingar som talas än idag förutom en liten spillra beståendes utav 300 tsakonisktalande som höro till den doriska grenen, den lokala varianten utav jonisk-attiska är ehuruväl i viss mån influerad av tsakoniskan hvilket breddar parlörerna till antalet 10 000. I det antika Hellas, innan Alexanders herravälde samt standardisering av attiskans κοινή, så talade man sitt eget språk men i litterära sammanhang så blandade man oftast de olika exempelvis framställandes den episka litteraturen oftast i en mindreasiatisk form utav joniska, körlitteraturen framställdes på en dorisk variant, aioliska användes ibland i musik og sång, bland annat på grund utav att Lesbos var musikens samt sångens ö, emedans prosalitteraturen skrevs först med en mindreasiatisk form av joniska i likheten med epiken men för att sedan övergå till en annan form av joniska, d.v.s. attiska - detta system fungerade tillfredsställande fram tills Alexanders standardiserande tidsålder då attiskan fick hegemonin genom koine.¹ För att inte knyta denna toleranspluralism för mycket till enbart en kultur, som oftast får anspela som ursprunget till allehanda diversiata teorier og fenomen, så kan man även nämna Indien under den medelindoariska epoken, omkring 600 f.kr. - 1000 e.kr., som karaktäriseras genom språket prākrit ‘det naturliga språket’, jämförbart med vulgärlatin då språket var en form av vulgärsanskrit då sanskriten vid den tidpunkten enbart talades av präste­klassen, i den bevarade litteraturen så återfinns minst 15 olika språk, ibland fler, som ofta användes simultant og stundom även i samma verk.² För att gå in på mer ‘moderna’ riken så kan påtalas att den kinesiska administrationen under 1700-talet ej allenast skrev dokument på manchusiska og kinesiska utan även ibland på kalmykiska, östturkiska, arabiska samt tibetanska og man hade givetvis à la Bryssel översättningsadministrationer samt polyglotta lexikon.³

 

Fotnoter

1) se vidare i t.ex. Hainsworth, “The Greek language and the historical dialects”, i Boardman et al (eds.), The Cambridge ancient history, 1986:850-865, Horrocks, Greek. A History of the Language and its Speakers, 1997.

2) Masica, The Indo-Aryan languages, 1991.

3) Gernet, 1997:482.

~

= Postmodernisme premillénaire