Göteborgsbranden - ett typfall av modernistiskt beteende - Postmodernisme premillénaire LXXXVI

Genom valet så måhända man kan se att väljarna i Sverige ej äro så värst postmoderna, men hur är det då med institutionerna, förutöver partierna som vi i de flesta fallen presumtivt utdömde som icke-postmoderna, är de postmoderna? Göteborgsbranden i början av november 1998 kan få illustrera om myndigheternas totala inflexibilitet, denna totala inflexibilitet i en svår situation hade ehuru förhoppnings- og antagningsvis ej sin grund i totalistiska skäl, ehuruväl orsakat utav, utan mer instinktuella samt obetänkta, hvilket visar mycket klart att någon postmodern ordning icke råder i detta fallet utan att det är ‘modernismen’ som sitter i märgen. 70 % av de avdagade individerna varo muslimer, exakt siffra kunni de givetvis icke direkt veta men en uppskattning om högt antal ‘muslimer’ kunde man kanske få fram, ändå så kontaktades ingen imâm som då icke fick medverka i de myndighetspatruller som kommo med dödsbuden till familjerna utan dessa fingo istället möta en svensk präst, imamer hade dessutom problem att komma in på sjukhusen för emotionell samt religiös medverkan, inga muslimska kriscentra upprättades - imâmerna fingo de facto reda på katastrof­en genom nyhetsförmedlingarna, de anhöriga till dödsoffren finge ej utföra de religiösa hand­lingar med offren som de måste enligt deras tro, naturligtvis allena beklämmande hos de som äro troende, dessutom så hade de ingen moské att samlas i då politiska spörsmål förhindrat detta og sist men inte minst så kräver islamsk tro att liket skall begravas snabbt og ej ligga flera dygn i väntan på sjukhusrummen - det var dock första gången en muslimsk gudstjänst sändes i svensk tv, hvilket kan illustrera att man stödjer tanken kring att det var en kollektiv muslimsk katastrof hvilken bereddes plats i nationell television för andra muslimer att följa men utan att vissa några som helst tecken på kulturell förstelse för de verkligen berörda, d.v.s. individerna. Måhända skall detta ses som ett utslag av typisk modernistiskt beteende där individen nonchaleras till förmån för potentiella samt presumtiva artificiella kollektiv.

~

= Postmodernisme premillénaire