martedì 28 febbraio 2017

Framstegstron - Postmodernisme premillénaire VIIC



Då vi tidigare i smått samt gott anförde individualismen lite så kan påkallas att Olofsson menar att dessa konkurrerande småberättelser “är strukturerade av den stora berättelse om framsteget, som kan betraktas som den generaliserande modernismens ideologiska grundbultar”,1 huru det ligger till med detta havom vi redan berört og kommom även senare att beröra men i många fall så ter det sig ganska självklart att mindre samt senare berät­telser äro strukturerade utav större og tidigare berättelser, detta är alltså en historicistisk tanke, till exempel den mindre og nyare pingstkyrkan kommer utav havandes blivit influerad ifrån den generella kristendomen som i sin tur fått sitt från judendomen därifrån den utvecklats, judendomen ver­kar i sin tur tagit många av sina historier framkomna i gamla testamentet ifrån Mesopotamien og dess kulturvärld. Att däremot proponera för att en tro kring framsteget växer fram hvilket får som konsekvenser att flertalet olika berättelser kring huru detta skall gå till växer fram blir en korthuggen slutsats inför ett komplext problem då tron kring framsteget är mycket gammal - en individualiserande småberättelsefram­växt har dock ej sin härkomst i någon större modernistisk grundbultteori ehuruväl i en stor berät­telse kallad mänskligheten, eller till og med en större berättelse då vissa djurarter, exempelvis schimpanser, med rätta kan åberopa viss individualitet. Men om vi återgangom till självaste fram­stegstron så trodde grekerna samt romarna på retoriken et politiken, samt krigen för de sistnämnda og för de förstnämnda till exempel spartanerna, som framstegsväg, buddhisterna tror på meditation för deras framsteg, zoroatristerna på att välja vägen för det goda, likaså muslimerna och snart sagt de flesta religioner som talar kring himmelrike, paradis eller åtminstone för någon slags fortsättning ef­ter detta jordeliv, Nietzsche hade sin tro, og så vidare.2






 
Fotnoter
1) Olofsson, “Postindustriell riksgemenskap”, i Eriksson et al, reflexivitet, modernitet och välfärdssamhällets framtid, 1997:36.
2) Om den sistnämnda se t.ex. Nietzsche, 1965:45, 61-62.



Nessun commento: