Då vi tidigare i smått samt gott anförde individualismen
lite så kan påkallas att Olofsson menar att dessa konkurrerande småberättelser
“är strukturerade av den stora berättelse om framsteget, som kan betraktas som
den generaliserande modernismens ideologiska grundbultar”,1 huru det
ligger till med detta havom vi redan berört og kommom även senare att beröra
men i många fall så ter det sig ganska självklart att mindre samt senare berättelser
äro strukturerade utav större og tidigare berättelser, detta är alltså en historicistisk tanke, till exempel den mindre
og nyare pingstkyrkan kommer utav havandes blivit influerad ifrån den generella
kristendomen som i sin tur fått sitt från judendomen därifrån den utvecklats,
judendomen verkar i sin tur tagit många av sina historier framkomna i gamla
testamentet ifrån Mesopotamien og dess kulturvärld. Att däremot proponera för
att en tro kring framsteget växer fram hvilket får som konsekvenser att
flertalet olika berättelser kring huru detta skall gå till växer fram blir en
korthuggen slutsats inför ett komplext problem då tron kring framsteget är
mycket gammal - en individualiserande småberättelseframväxt har dock ej sin
härkomst i någon större modernistisk grundbultteori ehuruväl i en stor berättelse
kallad mänskligheten, eller till og med en större berättelse då vissa
djurarter, exempelvis schimpanser, med rätta kan åberopa viss individualitet.
Men om vi återgangom till självaste framstegstron så trodde grekerna samt
romarna på retoriken et politiken, samt
krigen för de sistnämnda og för de förstnämnda till exempel spartanerna,
som framstegsväg, buddhisterna tror på meditation för deras framsteg,
zoroatristerna på att välja vägen för det goda, likaså muslimerna och snart
sagt de flesta religioner som talar kring himmelrike, paradis eller åtminstone
för någon slags fortsättning efter detta jordeliv, Nietzsche hade sin tro, og
så vidare.2
Fotnoter
1) Olofsson, “Postindustriell riksgemenskap”, i Eriksson et al, reflexivitet,
modernitet och välfärdssamhällets framtid, 1997:36.
2) Om den sistnämnda se t.ex. Nietzsche, 1965:45, 61-62.
Nessun commento:
Posta un commento