Mann
har en intressant diskussion angående antitraditionalism et posttraditionalism:
“Rather than suggesting that postmodernity marks the end of politics, ethics
and the aim of a ‘good society’, it is the manner in which these are to be
conducted that is seen to have changed. Appeals to tradition, from both left and
right, may be voiced but as fewer people subscribe to tradition, such appeals
cannot anticipate a traditional response. Thus to assert, as Prime Minister
John Major did, that we need to go ‘back to basics’ was rather naive and
simplistic. There simply is no consensus - if there ever was - over what these
basics might be. Just issuing an appeal to tradition is unlikely to pay the
political dividends that it might previously have done. Unless such
appeals are presented as ‘new’ and in a non-traditional fashion, as Tony Blair
seems intent on doing, they will be greeted with scorn”1 - om man
kunne dra den något höglyftiga konklusionen att detta var en del i resultatet i
det Förenade dömenas parlamentsval så kan intressanta kopplingar göras till det
svenska valet 1998. Även om det socialdemokratiska partiet ej vann utan
förlorade röster så förlorade de icke regeringsställningen även om de förde en
traditionell valrörelse med traditionella budskap, den största motparten, moderaterna,
har framställt sig som förnyarnas samt nymodernigheternas parti men detta
verkar ej varit märkbart behjälpligt för dem i valet, förutom hos ungdomar hvilket kan vara intressant ur denna synvinkel,
de partier som fick mest påbackning utav väljarkåren var vänsterpartiet samt
kristdemokraterna som båda framförde en högst traditionell politik - fast ur
olika synvinklar og från olika politiska vänster-högerskaliga synvinklar -
slutfrågan på resonemanget måste bli: Är Sverige inte ett postmodernt samhälle
om vi skall låtom oss illustreras utifrån valurnorna?
Fotnot
1) Mann, “One step beyond”, i Carter (ed.),
1998:88.
Nessun commento:
Posta un commento