Förutöver de
uraliska och indoeuropeiska språkfamiljerna åtfinns även i Finland den altaiska
genom det altaisk-turkisk-qïpčaqiska språket tatariska som talas av kanske
800 finsktatariska medborgare. Dessa har inga egentliga språkliga rättigheter
men är erkända som en icke-territoriell nationell minoritet, men har funnits i
landet sedan andra hälften utav 1800-talet och de är ättlingar till soldater
samt dessas familjer från Kazan som sedan gjorde sin väg genom handel, de
flesta är boendes i eller kring Helsinki. De är den äldsta förekommande
muslimska minoriteten i Finland, eller för övrigt i hela Norden, men runt i de
övriga baltiska länderna ända ner till Polen finns äldre tatarmuslimska
befolkningar, de är välintegrerade i det finska samhället og finnes
representerade i allskön verksamheter men har ändå lyckats bibehålla både sin
distinkta identitet, muslimska tro, tatariska kultur og traditioner, inklusive
språket. Språket nyttjas privat samt i de tatariska föreningarna, förutöver att
de naturligtvis även kan antingen finska eller svenska. Tatarerna grundade den
finska islamiska föreningen, Finlandiya Islam Cemaati, 1925 och den
finska turkiska föreningen 1935, hvilka ger kurser på tatariska, man har även
andra olika föreningar, inklusive idrottsklubbar. Det finns ett tatariskt dagis
och man hade även en lågskola under 1940-1960-talen som undervisade både på
finska som tatariska men med anledning utav reformer i finska skolväsendet så
fick den lilla skolan slå igen. Språket som har lång historisk kontinuitet bör
naturligtvis erkännas samt stödjas mer än vad det görs idag. Idag skrivs inget
märkbart på språket, tidigare författades ehuru poesi, noveller, tidningar samt
religiösa texter
~
Utdrag från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento