domenica 21 giugno 2015

Franskans historiska bakgrund samt galliska influenser - Europas tungomål DLIV


Det tungomål som de flesta förknippar med Frankrike är givetvis franskan som 51 miljoner av fransmännen ock kvinnsen har som moders- og/eller fadersmål - franskan hör till den indoeuropeisk-italisk-latinsk-romansk-galloromansk-nordliga målgruppen. Historien bakom språket är ganska kort, till skillnad från flertalet andra språk i Europa - förutom övriga romanska mål, d.v.s. som alla har en lika kort historia som franskan. Efter Galliens romanisering så spred sig både det talade såsom skrivna latinet allt mer och mer i folklagren, skillnaden emellan det talade och skrivna språket var antagligen från början relativt stor och olika varianter utvecklades sannolikt relativt direkt inom det område som kommit att naturligt behärskas av de nordliga galloromanska språken, varav dagens franska äro ett. Det talade språket fick ta emot vissa influenser, men färre än vad man kunde väntat sig, av de inhemska galliska målen, samt osså en del ifrån frankiskan eller andra germanska mål efter det att germanerna gjort intrång i området. Ett särligt system som antas komma från galliskt inflytande är att vissa räkneord har tjugo som bas, exempelvis quatre-vingt (‘fyra-tjugo’), hvilket är samma system som åtfinns i keltiskan, exempelvis i dagens bretonska där man säger pevar-ugent (‘fyra-tjugo’), för nämnd numeral, danskan har även den ett vigesimalt system. I vissa grammatiska sammanhang har også germanskan haft ett inflytande, exempelvis inom syntaxen. Vissa har trott att galliskan har haft ett inflytande på fonologin i till exempel ljudutvecklingen i franskans lune, i motsats till latinets lūna ‘måne’. Man har även fått in vissa ord från de två olika språkgrupperna, bland annat mouton ‘får’ som kommer från galliska, syns i molt på iriska, maout ‘gumse’ på bretonska och det hette antagligen *multō på galliska, även før exempel vassal som bland annat heter gwas på bretonska, men de flesta inlånen från galliskan haver med landsbygden att göra, som ju även illustrerades ifråga om animalet ovan. De galliska inlånen i ord räknat anges vara relativt fåtaliga, men vissa har kommit fram till att de till antalet är åtminstone 180, andra nämnvärda ord kan vara charpente, chêne, bouleau, cervoise, chemin, bief, lokaliteter som slutar på -dun eller -un kan vara av gallisk art bildade från dunum ‘berg, befästning’. Från germanskan finns ehuruväl flera exempel att hämta, ett vanligt sådant kan vara jardin ‘trädgård’, frankiskan hade ett inflytande på såväl vokabulär såsom uttal.
















~

Axat från boken Europas tungomål

Nessun commento: