Strasbourgsederna samt l'ancien français, fornfranskan - Europas tungomål DLV

Första gången franska skrevs är inte enligt vår vetskap i Serments de Strasbourg, ‘Strasbourgsederna’, som nedskrevs 842 og som författades av Nithard, men det är dessa som kommit att bli startskottet för den fornfranska perioden, då det är en text av stor politisk vikt. Strasbourgsederna handlar om ett möte emellan Karl den skallige samt Ludvig den tyske. Själva ederna skrevs ehuru ned på latin som brukligt var, men vissa fraser som därmed har gått till historien skrevs på det språk som talades vid tidpunkten, det var Ludvig som svor ederna på talspråket så att Frankrikes ock Karls arméer skolat förstå dem, Karl svor dem således på tyska för Ludvigs armé. Ludvig sade:

Pro deo amur et pro christian poblo et nostro commun saluament, dist di in auant, in quant deus sauir et podir me dunat, si saluarai eo cist meon fradre Karlo, et in adiudha, et in cadhuna cosa, si cum om per dreit son fradra saluar dift. In o quid il mi altresi fazet. Et ab Ludher nul plaid nunquam prindrai qui meon vol, cist meon fradre Karle in damno sit.

Som språkhistorisk jämförelse bör en översättning till klassisk latin framställas, hvilken enligt spridd, men ej oomtvistad, översättning blir:

Per Dei amorem et per christiani populi et nostram communem salutem, ab hac die, quantum Deus scire et posse mihi dat, seruabo hunc meum fratrem Carolum, et ope mea et in quamcumque re, ut quilibet fratrem suum seruare iure debet, dummodo mihi idem faciat, et cum Clotario nullam unquam pacitionem faciam, quae mea uoluntate huic meo fratri Carolo, damno sit.

Efter att århundraden av språkutveckling skett så blir detta översatt till dagens franska:

Pour l’amour de Dieu et pour le salut commun du peuple chrétien et le nôtre, dorénavant, pour autant que Dieu m’en donne le savoir et le pouvoir, j’apporterai mon soutien à mon frère Charles ici présent et par aide et en toute chose, comme on doit justement soutenir son frère. À la condition qu’il m’en fasse autant. Et je ne prendrai jamais aucun arrangement avec Lothaire, qui, par ma volonté, soit préjudiciable à mon frère Charles ici présent.

Bland skillnaderna som uppkommit i det nya språket är att latinets sex kasus hade förvandlats till ynka två, även andra genomgripande förändringar hade skett i både grammatiken såsom ljudsystemet. Strasbourgsederna inleder den period som brukar kallas l'ancien français eller fornfranska, själva benämnde man ehuru språket ibland som roman. Det finns ehuruväl tidigare franska efterlämningar, bland annat i en parodi från omkring år 770, i Laudes royales de Soissons från cirkus 790, Les Gloses av fader Reicheneau från 700-talet innehållande hela 1300 romanska ord, för att nämna några. Strasbourgsedernas språkliga verklighet bekräftas genom den första litterära texten som skrevs omkring 880 og benämns Séquence de sainte Eulalie. Denna period existerade fram till 1300-talet och givetvis så antar man att den påbörjats långt före Strasbourgsedernas nedskrivning, men man får ju följa de befintliga bevisen samt utgå ifrån dessa och före 770 finns föga att gå på. Under denna og förutvarande epok så har latinet haft ett stort inflytande på språkets utveckling og flertalet lånord kom också in under den fornfranska perioden, alltså utöver de som redan har fått utgöra grundbultarna i språket.

~

Axat från boken Europas tungomål