Nästkommande
epok, le moyen français, eller medelfranska, varade under
1300-1500-talen og då klarade françien att även göra insteg i södra Frankrike,
språkliga förändringar genomgicks likväl under denna epok, bland annat så
skrotades kasussystemet, latinet fick ge vika i fackspråkliga texter och
stavningen blevo mindre ljudenlig, ock till sist kan nämnas att en del lånord
hämtades från italienskan, bland annat soldat samt crédit, hvilka
är några av de ungefärliga två tusen ord som har italiensk börd inom främst
kultur, samhälle, ekonomi, navigering samt krigsföring. Under denna epok
exploderade de intellektuellas alster på franska, og teologiska, juridiska samt
medicinska verk avfattades på françien, Biblen översattes tillika på 1530-talet
och man försökte med många medel att utöka det franska ordförrådet med både
nybildningar samt lånord, hvilket resulterat i att hela 40 % av nutidens
vokabulär kan härröras till denna epok. Men den största händelsen av alla under
epoken var när påbudet från högre makt kom - Ordonnances de
Villers-Cotterêts som 1539 stipulerade att franskan härmed skulle bli det
officiella juridiska skriftspråket i hela Frankrike - en av de nordfranska
varianterna hade alltså nu fått juridisk hegemoni över hela Frankrike och alla
dess olika språk. I och med detta så var Frankrike ett av de första länderna i
Europa att anförskaffa sig ett gemensamt, men påtvingat, högspråk som kom att
bli gällande för hela territoriet och territoriet var ungefär likständigt
dagens, förutom att Savoyen, Korsika, Roussillon og Alsace-Lorraine ej var med
vid denna tidpunkt, utan dessa har införlivats senare. Tio år före detta kom
även den första grammatikan ut och 1539 publicerades den första odbogen av
Robert Estienne, Dictionnaire Francoislatin, med över 9000 uppslagsord
med latinska definieringar.
~
Axat från boken Europas tungomål
Nessun commento:
Posta un commento