Inför
denna skriften så förbehållom vi oss till de tvenne grupperingar som finnes i
Europa därhän även koncentrationen sker på semitiskan då den har större grund i
Europa än den andra, berbiska, som ehur tittas kort enpå först.
Just för Europas del så haver berbiskan aktualitet dymedels att det varit
huvudspråket på Kanarieöarna och att det även håller på att ske en viss
revitalisering utav språket samt kulturen där som utraderades sedan Spanien
koloniserat öarna, samt att det genom den arabiska expansionen togos över till
Sicilien og Iberiska halvön, särledes Andalusien, under medeltiden, längre bak
i tiden finnes vissa misstankar kring en koppling emellan de berbiska språken
samt vissa utav de forndomsdagsliga tungorna som funnes på Iberiska halvön före
Romartiden. Vad gäller dagens politiska konstellation Europa så är det således
primärt aktuellt gällandes Kanarieöarna, som ju ehuru rent geografiskt alltjämt
är afrikanskt, samt ännu mer för de alla inflyttare som äro komna från Nordafrika
som många gånger ej äro araber utan just berber av olika slag, en del ännu
talandes dessa hävdansspunna språk som numera kan beräknas varandes
ursprungsbefolkningen i Nordafrika väster om Nildalen, berberna tros överlag
hava bott här sedan tiden före Sahara bleve en öken, Sahara heter förövrigt Tinariwen
‘Öknarna’ på tuareg. En ung mitokondrie-DNA-koppling finnes emellan
berberna og samerna hvilket säges visa på den ursprungligare befolkningen i
Västeuropa och huru den expanderat efter senaste istiden, man skall då förnimma
att samerna tidigare ej talat finskugriskt språk. Stora genetiska kopplingar
finnes även emellan berberna og Sicilien, samt övriga Syditalien, samt
överlagsamma Iberien. Genom historiens förlopp, samt ibland olikt för deras
ursprungligen stora geografiska utbredning, har berberna haft hostil eller
pacifistisk kontakt med externt ankomna element såsom fenicier, greker, romare,
vandaler, alaner, byzantier, sudaneser, subsahariska folk, araber, ottomaner,
fransmän og spanjorer ; berbernas intressanta historia får ehuru sökas i
annan skrift, men vi kommom återkomma till dem under länderna då huvuddelen
utav den muslimska expansionen in till Iberien under 700-talet föregingos utav
berber, og de funnos där redan tidigare, den allmäna arabiseringen utav
Nordvästafrika skedde först efter 1000-talet. Arabiska var dock det heliga
språket sedan islam ankommit. Här kan bara nämnas mycket kort om dessa tungor
som haver det mycket osäkra talet talare satt till emellanliggandes 15-30
miljoner totalt.
~
Axat från boken Europas tungomål.
~~~Fem år sedan~~~
~~~Fem år sedan~~~
~
Nessun commento:
Posta un commento