Engelskan har
under hela den sena perioden varit väldigt centraliserat og många genuina språk
har gått förlorade, precis som gällande i Sverige, men en del jämbördiga
tungomål finnes ännu kvar på ön även om de ej behavo en stat, eller allmän
tyckning, bakom sig.
Engelskengelskan delas ofteliga in i sydengelska med
den elitistiska sloanies og arbetarklassens cockeny men även
senare utvecklingar som jafaikan; Midlandsengelska uppdelas på
väst og öst innehavandes stort nordiskt inflytande; samt, Nordengelska
med sitt likväl stora vikingatida inflytande och stora uppdelning i exempelvis
det liverpoolska scouse, pitmaciska, mak’emska, teesidska, tyke i
Yorkshire, manc i Manchesterregionen, cumbriska samt lancashire.
Alla
varianter finns i skrift i olika grad, och det kan föreligga ganska omfattande
skillnader i främst det talade, men även det skrivna, tungomålet varvid oförståelse
blir resultatet om man är utan känning av språket.
~
Om de engelska språken står att läsa om i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento