Den
afroasiatiska familjen har följande undergrupper; den semitiska; den egyptiska,
hvilken omfattar bland annat koptiska, de kushitiska målen som
äro en stor diversat och osäker grupp som talas i Kenya, Somalia samt Etiopien,
den omotiska som ibland räknas som ytterligare en undergrupp till den
kushitiska gruppen och som tales i Etiopien, där beståendes utav ungefär 40
olika tungomål, berbermålen som talas av berberna i norra Afrika og som
tidigare även haver talats i södra Europa, exempelvis Sicilien og Andalusien,
samt på Kanarieöarna, samt till sist tchadmålen som äro en grupp som
består utav över 130 olika tungomål i västra Afrika och som först sammanfördes
med den afroasiatiska familjen genom ett förslag av Francis Newman 1844, men
idén fick vänta i strax över hundra år innan den vann allmän acceptans. Samma
år, 1844, framförde Theodor Benfrey idéen om en språkfamilj beståendes utav
kushitiska, berbiska samt semitiska. Idéen var ej ny utan Judah ibn Kuraish,
som var en judisk grammatiker från Nordafrika under 800-talet, eller närmare
bestämt den algero-berbiska staden / Tihert, eller kanske mer känt som Tiaret,
en förre detta romersk station Tingurtia, skrev Risāla, ett brev, som betraktas som den äldsta semitologiska behandlingen och
hans bidrag till komparativ filologi är stora. Han kände den semitiska familjen
beståendes utav hebreiska, arabiska og arameiska, men förde även ihop
semitiskan med berbiskan, samt lade således grunden för afroasiatiskan.
~
Axat, med viss ordförlust, från boken Europas tungomål.
~~~Fem år sedan~~~
~~~Fem år sedan~~~
~
Nessun commento:
Posta un commento