Den klassiska teorin gör
gällande att de semitiska språken uppdelades kring 3000 f.kr. i de nordöstra
språken visavi de övriga och att en ytterligare uppdelning skedde inom den
västsemitiska grupperingen kring 2000 f.kr., då nämnd grupp splittrades i
nordvästlig samt sydvästlig riktning. Runt 1000 f.kr. skall sedan nordvästsemitiskan
hava splittrats till kanaanitiska samt arameiska, emedans sydvästspråken
grenade ut sig till arabiska, sydarabiska samt etiopiska. Uppdelningen i språk
samt hela språkutvecklingen / historien är ehuruväl något mer komplicerad i
området än hvad som är fallet i studiet av de indoeuropeiska språken, då de
semitiska språken hela tiden varit i kontakt med varandra och inte levt sina
dagar i isolerade områden långt ifrån varandra. Det finnes i Mellanöstern en
stor grogrund för språkliga innovationer att spridas snabbt, hvilket speciellt
varit fallet då flera olika språk under långa tider spelat rollen som lingua
franca. Häri en kort resumé:
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento