Akkadiska uppträdde i historiens ljus omkring 2500
f.kr. och skreves i likhet med sumeriskan med kilskrift, akkadiskan är det
fornspråk som är bäst bevarat genom att det finns hundratusentals bevarade
texter inom i princip alla sfärer av samhället, ehuru med en koncentrering på
politiska skrifter. Akkadiskan haver erfått stora influenser av sumeriskan som
den från 2400-2100-talen f.kr. ersatte som officiellt tungomål i Mesopotamien,
men även akkadiskans dagar var räknade ok de sista skrivna texterna på
akkadiska är från 100-talet e.kr. - detta förhållandevis långa tidsspann haver ehuruväl
givit oss en bra historik över detta tungomål. Språket delas ofta in i
varianterna tu, assyriskan i nordmesopotamska Assyrien samt babylonskan
i det södrare Babylonien. Babylonskan delas in tredelat i forn-, medel-
og nybabylonska, där fornbabylonskan beviseligen var uppdelad på olika
varianter, denna period varade cirka 2000-1500 f.kr. och nybabyloniskan från
omkring år 1000 till det inbefintliga året 0; under de senaste sex århundradena
så kan man märka en arameisk influensstegring. Assyriskan delas även den in i
den sedvanliga tredelningen, där den fornassyriska perioden, omkring
2000-1500 f.kr., främst finnes bevarad genom kappadokiska texter, och där så
som fallet var för Spätbabylonisch, så infaller en aramisering av nyassyriskans
sidsta tid, epokens tid är cirkus 1000-600 f.kr.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento