Aromunerna
inbetecknades tillsammans med övriga ortodoxa kristna i enlighet med osmanernas
icke-etniska indelningspolicy, inom det Ottomanska riket.
Om det
aromunska livet under denna tid är förövrigt föga känt, men de har antagligen inte
lidit men utav att Europas sjuka barn styrt området, utan kunne istället utleva
de livsformer som kan betecknas som traditionella inom det aromunska samhället,
d.v.s. herdning, handel samt hantverkning, under relativt säkra förhållanden.
Betänkvärt är
att aromunerna efter det grekisk-turkiska kriget 1829 meddelade de europeiska
makterna att de hellre levde under osmanskt styre än under hellenerna, idag är
de flesta aromuner i Grekland istället stränga hellenofiler.
Det kanske
icke var en helt frivillig prestation, men osmanerna tillerkände till slut 1905
aromunerna som en helt egen millet, hvilket gav dem rätt till egna skolor ock
kyrkor, sannerligen fanns andra politiska skäl för erkännelsens tillblivelse,
men datumet för tillblivelsen, 20 maj, firas än idag som aromunernas nationaldag.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento