Språkgenen FOXP2 hos neanderthalarna samt kvinnor - Eurasiens språkfamiljer VIL

 

Man hava ehuruväl via genetiska studier kunnat bekräfta att neandertalarna buro på exakt samma variant utav den så kallade språkgenen FOXP2, den enda gen som till skrivandes stund bevisligen haver betydelse för vår tal- og språkförmåga, detta kastar bak språkupprinnelsen till minst runt 300 000 år sedan när neanderthalare samt vår gren skiljdes då vi båð delom genen men ej nog med detta ity FOXP2 bedömes hava utvecklats till sin nuvarande funktion hela en halv miljon före det, för omkring 800 000 år sedan, hvilket bakslungar språkupprinnelsen en del men ändå inom den miljonte år vi här diskuterat kort. FOXP2 är intressant utifrån en helt annan språklig synvinkel delikt, det har visat sig att kvinnor hos Homo sapiens hava mer Foxp2-protein än män ledandes till en biologisk faktor varför kvinnor äro mer kommunikativa, det är möjligt att det förhöll sig så hos neanderthalarna telikt. Mycket tyder ändå på att dessa människor hade en mindre förmåga att uttala samt förstå en mängd ljud i förhållande till vad vi ärom vana vid från oss själva, hvilket gör att de utav genetiska skäl varo förhindrade att utveckla ett lika brett spektrum av ljud og tal som den moderna människan kan då neanderthalarnas talapparat mer kan liknas med schimpansens, eller med nyfödda människobarn. Men de hade ändå alltså en bättre talförmåga än andra primater ock kunde uttala flertalet utav de ljud som vi behavom än idag. Andra mena fullt ut att de borde haft en talförmåga likståendes vår, men vi lärom ju aldrig få full klarhet i detta spörsmål, om vi ej via kloning återupplivar människoformen, hvilket vissa forskare finner görbart.

~

Axat från boken Eurasiens språkfamiljer.