Lógos kai Mûthos - Postmodernisme premillénaire XXIV

Felsteget många gör i sina narrationer är att övergeneralisera samt att i sina konklusioner tro att man funnit lógos, som hos Herodotos kom att vara gällande för den sanna berättelsen, den man vet, emotsatt mûthos, som hos samma tänkare fått stå för en fiktiv berättelse, men det är märkvärt att ordets myt ursprungliga betydelse, tillika lógos, är ‘ord’. Närheten i orden är beklämmande, men en sanning i sig. Ordet ‘mytologi’ betyder nämligen ursprungligen samt bokstavligen ‘berättelseberättning’, det vi kommit till insikt med är att även lógos är mûthos, för om vi ej behaft denna kunskap, hade vi gått emot forskningsessensens ethos.¹ Vi kunnom här följa Nietzsches proklamation kring om att allt äro för­villelser, allena illusioner.²

~

= Postmodernisme premillénaire

Fotnoter:

1) Jämfr, Puhvel, Comparative mythology, 1989:1-2.

2) Nietzsche, Om moralens härstamning, 1965:139, på s. 177 gange han exempelvis emot den sanningstroende vetenskapen; Nietzsche själv förvillar sig ehuruväl även han förandes fram en eller flera ‘sanningsteori/er’ i skriften, speciellt viljan till makt, men även sanningen om att alla sanningar äro konstruerade og så vidare, se även Ansell-Pearson, An introduction to Nietzsche as political thinker, 1999:4-5, 15-16, 18, 81-82, 84, 105, denna, enligt mig, viktiga kontradiktion framhäves icke ordentligt av Ansell-Pearson, men se dogh exempelvis pp. 18, 39, 151.