Så, hvad betyder ‘forska’ egentligen? Vari ligger
begreppets direkta samt djupa egentliga innebörd? En fråga som är
omöjlig att besvara, ty hvad forskning är, äro upp till var og en samt
dennes konnotationer till fenomenet, men om vi mycket kort tittom utifrån
språklig synvinkel så blifvandes det mycket enklare, ty ‘forska’
innehåller sk-suffixet som i svenskan behaver som ursprunglig betydelse
att något inträffar intensivt ock ordet ‘forska’ betyder såtillvida ‘att fråga
intensivt’, att fregna, märk väl att det ej betyder att man även skall
besvara de ställda frågorna, enbart att man skall ställa dem samt därefter
förhoppningsvis antagligen undersöka just detta - men att tro i sin enfald1
att allomfattade svar finnes samt totalt tro att man funnit någon sanning är
absolut icke att bedriva forskning, det är i princip just motsatsen till detta,
det stänger ju till frågeprocessen.2 I latinet åtfinnes par exemple
orden poscō, poposcī ‘fråga efter’ samt den sanskrita
kognaten pŗchati
‘han frågar’ med samma iterativa suffix som är ett vidspredt indoeuropeiskt
fenomen.3
Fotnoter:
1) Jämfr. Beck, Vad innebär globaliseringen?, 1998:112 som benämner
de enfaldiga som ’löjliga’, med lite självransakning, angående hans egen bok, så hade Beck själv
fått inklassificera sig i denna genre.
2) Om det mycket intressanta ordet tōtus se
exempelvis Bonfante, “lat. tōtus”, i Ricerche linguistiche, 4:164-174,
Zimmer, “Zur Etymologie und zu den ältesten Belegen von lat. totus”, i Glotta,
vol. 63:221-225; eller Lehmann, “Linguistic Structure as Diacritic Evidence on
Proto-Culture”, i Cardona, et al (eds.), Indo-European and Indo-Europeans, 1970:3-9, Ivanov,
“Indo-European Expressions of Totality and the Invitation for the Feast of all
the Gods”, i Jones-Bley, et al (eds.), Proceedings of the Ninth Annual UCLA Indo-European Conference,
1998:69-94.
3) Se t.ex. Niepokuj, The Development of
Verbal Reduplication in Indo-European, 1997:137, 142, 188.
Nessun commento:
Posta un commento