Det som följer är därmed ett frågeställdt
forskningsspörsmål där självaste syftet är att få fram sanningen, vetandet, att
undersöka förhållandet utifrån visst material samt vissa gjorda spörsmål för
att kunna utröna samt berätta huru det föreligger, ehuruväl ej
för att ganga til fréttar, utforska framtiden, så som viss forskning
ambitiöst syftar. Att berätta en berättelse, eller latinoakademiskt uttryckt
att narratera en narration, det sista ankommer från det andra, narrāre ‘att berätta, narratera’
kommer i första hand från indoeuropeiskans *gnarrāre som betyder samma sak, samt *gnə-ro-, ‘att veta, expert’, og roten för
detta ord är troligtvis *gnō
‘att veta’. Ock till stor del ligger den basala forskningsansatsen i detta,
d.v.s. att ställa frågor för att kunna narratera en narration, byggd på
framkommet vetande. Men som ‘forskare’ skall man som ovan vara väl medveten om
att hela essensen utav forskningen ligger just i att det är emotstrideligt
denna essens, att ens tro att man kan finna den, d.v.s. sanningen. Det är en av
de större skillnaderna emellan naturvetenskaplig vetenskap samt
samhällsvetenskaplig eller humanistisk forskning, den naturvetenskapliga kunne
i många hänseenden arbeta sig fram till en sedd sanning för att Erklären
emedans samhälls- samt humanistisk forskning snarare strävar efter att Verstehen,1
en förståelse som naturligtvis kan vara varierad. Men även den stereotypiskt
sedda naturvetenskapen är, eller har blivit, flexibel i sitt seende, den kan
sägas havandes blivit mer österländsk i sitt betänkande frammanandes en
fysikalisk ständig föränderlighet, aristotelikanskt hänförandes till
Herakleitos, där den fysiska realiteten snarare är dynamisk og rörlig, än
platonskt tidlös, statisk ock konstant.2 För att appellera på orden
häruti nyttjade så kunne man säga att detta gnoande, som ibland utmärkes utav
ett gnölande, seom vi enklast via komparationen av engelskans ‘know’ eller varför ej ignorant som ironiskt nog även
räknas till denna rot med en negationsprefix framför. Man skall igge ignorera
forskningsessensens ständiga spörjande i jakt på vetandet, som kommer fortsätta
även efter man har narrerat sin narration.
~
Fotnoter:
1) Helenius, 1990:24.
2) Ibid:18, 41.
Nessun commento:
Posta un commento