venerdì 22 gennaio 2016

En Förståelse utav Forskningsansatsen - Postmodernisme premillénaire XXIII


Det som följer är därmed ett frågeställdt forskningsspörsmål där självaste syftet är att få fram sanningen, vetandet, att undersöka förhållandet utifrån visst material samt vissa gjorda spörsmål för att kunna utröna samt berätta huru det föreligger, ehuruväl ej för att ganga til fréttar, utforska framtiden, så som viss forskning ambitiöst syftar. Att berätta en berättelse, eller latinoakademiskt uttryckt att narratera en narration, det sista ankommer från det andra, narrāre ‘att berätta, narratera’ kommer i första hand från indo­eu­ropeiskans *gnarrāre som betyder samma sak, samt *gnə-ro-, ‘att veta, expert’, og roten för detta ord är troligtvis *gnō ‘att veta’. Ock till stor del ligger den basala forskningsansatsen i detta, d.v.s. att ställa frågor för att kunna narratera en narration, byggd på framkommet vetande. Men som ‘forskare’ skall man som ovan vara väl medveten om att hela essensen utav forskningen ligger just i att det är emotstrideligt denna essens, att ens tro att man kan finna den, d.v.s. sanningen. Det är en av de större skillnaderna emellan naturvetenskaplig vetenskap samt samhällsvetenskaplig eller humanistisk forskning, den naturvetenskapliga kunne i många hänseenden arbeta sig fram till en sedd sanning för att Erklären emedans samhälls- samt humanistisk forskning snarare strävar efter att Verstehen,1 en förståelse som naturligtvis kan vara varierad. Men även den stereotypiskt sedda naturvetenskapen är, eller har blivit, flexibel i sitt seende, den kan sägas havandes blivit mer österländsk i sitt betänkande frammanandes en fysikalisk ständig föränderlighet, aristotelikanskt hänförandes till Herakleitos, där den fysiska realiteten snarare är dynamisk og rörlig, än platonskt tidlös, statisk ock konstant.2 För att appellera på orden häruti nyttjade så kunne man säga att detta gnoande, som ibland utmärkes utav ett gnölande, seom vi enklast via komparationen av engelskans ‘know’ eller varför ej ignorant som ironiskt nog även räknas till denna rot med en negationsprefix framför. Man skall igge ignorera forskningsessensens ständiga spörjande i jakt på vetandet, som kommer fortsätta även efter man har narrerat sin narration.













~


Fotnoter:
1) Helenius, 1990:24.
2) Ibid:18, 41.


Nessun commento: