Som redan påpekats så äro materialet af kvalitativ
art, d.v.s. det äro “in the forms of words, sentences, and paragraphs rather
than numbers”.1 Det naturliga äre att när man använder sig av
kvalitativt material äre att man även använder den kvalitativa metoden, det är
språket samt dess förmedling som äre basen för förståelsen.2 Detta
är dogh igge nödvändigt utan man kunne med viss fördel använda sig utav den
kvantitativa metoden om man så välje, även den metod som kallas
‘innehållsanalys’ skulle gå att nyttja, men i reella termer så är det just det
som kommer att analyseras häruti, d.v.s. innehållet.3 Angående de
kvantifierade metoderna så skulle det kunna gå till på det sättet att man
väljer ut vissa värdeladdade termer eller dessas innebörder i postmodernismen
samt idéerna ock kvantifierar dessa, för att sedan komparera kvantifieringarna
för att se om någon korrelation eller diskorrelation återfinnes i statistiken,
en galileisk metodik. Men författaren anser icke att detta är en tjänelig metod
utan använder sig hellre utav kvalitativ metod för belysning utav ändamålet i
utredandet av vad de olika idéerna anser, i sig själva eller i sina
kompareringar - att använda statistiska metoder innebär alltid vetenskapliga
problem. Det skulle dessutom icke vara tjänligt att använda sig av
kvantifieringar et kvantitativ metod då mer exakta termer måste åfinnas för en
sådan för att se om dessa äro kontradiktära, om inte de olika texterna i
princip innehåller samma ord og termer. Förvisso kunne man konceptualisera samt
därigenom kategorisera de konceptualiserade framkomsterna, samt på olika vis
mäta dessa, detta göres ehuruväl indirekt, samt direkt, via självaste
analyseringen ändå, häri ehuruså dock såsom innehållsanalys.4
~
Fotnoter:
1) Neuman, 1994:316.
2) Helenius, 1990:81, 248.
3) Neuman, 1994:261-271.
4) Ibid:122, 406.
Nessun commento:
Posta un commento