~[antiromska partier vinner grund i val:
SvD,
SvD,
DN,
DN,
Sydsv]
I Ungern finns emellan 400 000 och en miljon romer, ingen vet säkert deras antal förutom att det är väl belagt att siffrorna ej är stämmande, samtidigt som de är kraftigt ökandes över tiden då romerna i Ungern har en benägenhet att föda långt fler barn än vad ungrarna eller andra sociokulturella grupperingar gör. Romerna utgör Ungerns största minoritet, och är mest koncentrerade i nordöstra samt sydvästra delarna av landet.
De romer som bibehållit sina ursprungligare språk till fördel för ungerskan talar då indoariska tungomål som samlat kan benämnas sägas vara tillhörande
romanispråken, indoariskan är en del av den indoeuropeiska språkfamiljen. De olika romanispråken beräknas ha emellan 150 000-200 000 talare i Magyarien, bland annat fördelade på
balkanromani, vlach og
karpartoromani.
Vissa språkrättigheter föreligger för romerna men man har tidigare bedrivit en aktiv assimileringspolitik och många nationalistiska politiker anser att detta bör upptas återigen. Assimileringspolitiken har gjort att antalet talare är långt färre än antalet etniskt tillhöriga som kan vara runt 400 000-500 000, eller upptill 1 miljon enligt vissa.
Romska grupperingar Karpatoromanin är i Ungern uppdelat på trenne olika grupperingar som tillsammans enligt vissa uppgifter har 3000 medlemmar som kallar sig
ungrike romá och språket finns i tvenne varianter i landet,
galiziska samt
transylvaniska. Vlachromerna som ehur i Magyar benämner sig som
romungrer har emellan 5000-20 000 lovari i landet, romungriskan som har talats längst tid i landet har uppemot 43 % ungerska lånord i sig.
En speciell gruppering är
boyasherna / beás / bojaser / rudari / linguari / zlatari som främst bor i södra Ungern, denna grupp finns annars främst i Rumänien, Slovakien, Vojvodina, Kroatien samt i USA, Ecuador og Australien och är en del av de valakiska trälarna som under 1800-talet sipprat ut från Rumänien, de fick främst arbeta i gruvorna där, hvarför de heter även rudari som betyder ‘gruvarbetare / metall’. Moder Theresa skall ancestralt ha varit bojaxier, men då med börd från Albanien. Dessa boyasher talar primärt inte romanimål utan en distinkt form av rumänska, och är i Ungern från 14 000 och uppåt i antal, ungerskan har dock varit bas för flertalet inlån.
Romernas historia i Ungern Man vet inte riktigt när romerna först anlände till Ungern men det verkar ha varit någon gång under 1200-talet då
cingari nämns i Bela IVs, som regerade 1235-1270, armée men viss osäkerhet är rådande om det är en missläsning för ett annat folkslag. I sak är detta bara några århundraden efter ungrarna själva ankommit det föredetta slaviska landet Pannonien.
Hursomhelst, under nästkommande århundrade är deras befintlighet dock belagt i ett flertal källor, bland annat proklamerade Sigismund av Luxemburg, som betronade Ungern 1387, att
sincari skulle inneha rätten att välja sin egen ledare. Ett större antal romer inkom till Ungern efter 1423 då Sigismund givit dem rätt att inresa. Zigenarna finge lov att i det stora hela styra sig själva enligt deras så kallade
antiquis libertatibus och man utsåg även en
egregius som stod över alla lokala romska ledare. Romerna gjorde sig kända inom hantverks- och musikkonsten varav det sistnämnda fick rojal uppbackning.
Den toleranta andan tog en kovändning efter att det ottomanska hotet ryckte allt närmare och sedan speciellt efter att turkarna erövrat centrala Ungern anno 1541 varvid man började se romerna som turkiska lakejer, antagligen helt felaktigt. Från slutet av 1600-talet och början av 1700-talet hårdnade politiken gentemot romerna i området återigen efter att habsburgarna tagit över territoriet och man bannlös romerna samt hotade med stränga straff för de romer som försökte ta sig in i riket. Samma politik som fördes i Tjeckien gentemot romerna där var förhärskande i Ungern, åtminstone framtills 1711 då den ungerska nobiliteten i utbyte mot accepterandet utav Karl VI, eller Karl III av Ungern, som deras härskare fick nästan total intern suveränitet. Ungern som var kraftigt depopulariserat efter de mödosamma åren tillät nu 400 000 immigranter till att komma till landet varav en hel del balkanska romer inflyttade.
Under 1740-talet hade dock Österrikes nya härskare Maria Theresa infört striktare antizigenska, och då speciellt antinomadiska, regler och utlovade straff för de som t.ex. gav mat till zigenarna. Den nya lagstiftningen påverkade ehuru ej de bofasta romernas livstillstånd och en del hade nått ganska höga positioner i samhället p.g.a. sina kulturella hängivelser. Likt viss modern svensk politik så ville den hårdföra Maria Theresa assimilera in romerna i det slentriala samhället, hvilket således skulle beskaffas genom romsk integration, tillvägagångssätten är välkända – romerna skulle ej få flytta på sig, d.v.s. man beskar dem deras rätt att bosätta sig var de ville, och fråntog dem deras rätt till att äga häst og vagn, och man skulle inte längre benämna dem som
cigany utan istället som ‘nya medborgare’ eller
ujmagyar, ‘nya ungrare’. Inte helt olikt Sverige där man ömsom försöker beskära de s.k. nya svenskarnas rätt att bosätta sig var de vill och dels vill få dem så integrerade som möjligt i allt vad gäller livsföring och språk. Det är allena hoten som humaniserats från att i dåtid gälla dödsstraff till att idag istället hota om indragna förmåner gällande bidrag m.m.
Maria Theresa gick dock aningen längre och 1774 så förbjöds även äktenskap emellan romer emedans höga krav sattes på dem ifall de fick för sig att gifta sig med utomstående – romska barn tog staten hand om förmedlandes dem till katolska icke-romska familjer, inte heller det helt olikt vissa moderna staters handhavanden av minoriteter under stora delar utav 1900-talet. 1783 förbjöds även de olika romanispråken att nyttjas.
Ett mer genuint intresse för den romska särarten fanns ehuruväl hos vissa personligheter där den ungerska prästen István Váli är väl värd att nämna, hvilken som genom sina kunskaper i det romska talet som pratades i Györ i Ungern hörde en likhet med det språk som tre studenter från Sri Lanka talade i interjuver han hade med dem vid universitetet i Leiden under 1750-talet, varefter en indoarisk koppling såg dagens akademiska ljus, som än idag håller sig.
Även vissa ur den politiska eliten fann intresse i romerna och ärkehertig Josef Karl Ludwig som hade residens i Ungern studerade det romska språket och talarnas kultur samt publicerade år 1888
Cigány Nyelvtan, ‘Zigenarspråket’, och upplät även en del av sina ägor till romsk bosättning.
Relativt omfattande studier under sista hälften utav 1800-talet visar på en romsk population på 275 000 i Ungern och Transsylvanien, en tidigare studie visade att runt 75 000 hade romani som förstaspråk, av hvilka runt 89 procent var helt bofasta emedans 3,3 % var helt nomadiska. Läs- och skrivkunnigheten låg på bara 5,4 procent jämfört med 53 procent för övrig befolkning, men studierna visar också att ‘bara’ hälften av romerna bodde segregerat emedans övriga befann sig i mixade boendesituationer och endast 5 % utav övrig befolkning i de aktuella byarna hade negativa känningar av romer. Läs- samt skrivkunnigheten var säkerligen i ökande för tiden då runt hälften av de romska barnen gick i skola och av dem så klarade sig två tredjedelar bra enligt dåtida måttstock.
Enhetstänkandet växte dock till sig igen och en kraftig magyarisering av samhället togs vid med start under 1890-talet, hvilket ledde till att i folkräkningen år 1909 hade det romskdefinabla antalet minskat med 46 % från censusen 1893 till 147 599 personer i Ungern. Anledningen till denna stora minskning har olika förklaringar, varav assimilering, påstådd assimilering samt emigration är de främsta – den ungerska staten vägrade erkänna romerna som en egen minoritet och en hel del av romerna hade även goda kunskaper i ungerska alternativt rumänska varvid man såg dem som integrerade in i dessa befolkningselement. Över två miljoner människor hade även under denna tid lämnat Ungern p.g.a. ekonomiska svårigheter och en allt mer hostil magyarisering som fortsatte framtills efter nazitiden.
1942 menade jordbruksdepartementet att alla romer skulle steriliseras emedans andra hellre såg att man nyttjade koncentrationslägrena som lösning på det påstådda romska problemet. Den ungerska regimen hesiterade dock, men efter att det Tredje riket erövrat Ungern infördes den mer hårdsamma politiken och ett större antal romer og judar skickades iväg för internering nu än vad som var fallet tidigare. Lite olika siffror finnes, men man räknar med runt 31 000 ungerska romer dog under pořajmos och det finns ingenting som indikerar att Raoul Wallenberg, som hjälpte en hel del judar, gjorde någonting alls för att hjälpa romerna.
1949 i den första efterkrigscensusen var det allena 31 000 som valde att säga att de var av romsk nationalitet, emedans 21 387 angav romani som sitt förstaspråk - men man skall då även ta hänsyn till att det antagligen fanns en del som ej vågade eller ville definiera sig som ej tillhöriga den magyariska majoriteten. Antalet romer har senare växt till sig, då inte bara genom naturliga medel, och 1980 fanns det emellan 340 000-360 000 och man räknar då med att runt 40 procent av dessa var mer eller mindre integrerade i det övriga samhället, 50 % levde i romska kolonier eller slumområden emedans övriga tio procent hade en nomadiserande livsföring.
Ett år före detta erkändes romerna som en egen etnisk grupp, men man vägrade erkänna dem som en fullgod minoritet med hänvisning till att majoriteten av romerna numera talade ungerska, emedans en annan grupp då talar rumänska. Även om man således ej erkände romerna som en egen minoritet så finge den etniska gruppen numera viss statlig uppbackning och man stödde bland annat skapandet utav en nationell organisation, skapandet utav en romsk tidning, ett kulturellt centra, och i exempelvis Budapest finns en radiostation som enkom sänder för romsk publik.
Även om staten gick åt det mer stödjande hållet så vände sig samhället tvärt mot dem efter att Ungern tagit sig över järnmuren och en överväldigande majoritet har i undersökningar visat på kraftfullt antiromska åsikter. En hel del romer, ibland hela stadsdelar och samhällen, har på ett mycket våldsamt sätt fått känna av dessa tendenser när horder av skinskallar eller vanliga ungrare angripit dem personligen eller bränt ner deras hus, sparkat gravida kvinnor och barn m.m., ofta utan aktiv inblandning utav en medveten polis, samtidigt som man beskyller zigenare för megastor överrepresentation bland brott, såkallade
cigánybűnözés ‘zigenarbrott’.
Våldsamheter var i början av 1990-talet så vanligt förekommande att utländska studenter ofta valde att överföra sina studier till andra länder, t.ex. Ryssland och Rumänien, hvilket kan vara en bra måttstock på samhällsklimatet. Romer är även extremt överrepresenterade i skolor för mentalt efterblivna samtidigt som alla experter på området avfärdar att ens de flesta utav dessa har där att göra.
Även om samhällsbefolkningen och den polisiära delen av staten betedde sig rasistiskt och diskriminerande fortsatte det välvilliga civiliseringsprojektet av den politiska staten, varvid man tog steget att erkänna även romerna som en minoritet med långvarig hemmahörighet i Ungern och därmed innehavandes kulturella samt språkliga rättigheter. Romani blev således även legitimt att nyttja i parlamentet och i kontakten med myndigheterna och myndighetsfolk i minoritetstäta kommuniteter blev tvingade att ha solida kunskaper i de aktuella språken. I områden där en minoritet uppgick till hela 30 procent utav totalbefolkningen fick man dessutom rätt att skapa en egen politisk kommunitet och då skapa egna institutioner och bedriva egna skolor.
I Pécs finns till exempel den romskt, statligt – samt EU – finansierade Gandhiskolan som förvisso är öppen för alla men primärt lockar romer emellan åldern 14-18 och fungerar som ett romskt gymnasium i syfte att utöka deras skolmöjligheter hvilket verkar ge positiva resultat.
I valet år 2010 luftades återigen kraftigt antizigenska åsikter, med lyckat valresultat.
~
Se så även min
Arisk invandringspolitik, eller
Barnhemmen i Rumänien,
Heid apart.
Andra om
Ungern,
romer,
zigenare,
minoritet,
språk,
politik,
Österrike,
Österrike-Ungern,
Maria Theresa,
främlingsfientlighet,
int.
