Moderna engelska språk i Storbritannien

 

Engelskan har under hela den sena nyengelska perioden varit väldigt centraliserat og många genuina språk har gått förlorade men en del jämbördiga tungomål finns kvar på ön även om de ej behaver en stat bakom sig.

Engelska mål

Engelskengelskan delas sedermera även oftliga in i sydengelska med den elitistiska sloanies og arbetarklassens cockeny men även senare utvecklingar som jafaikan; Midlandsengelska uppdelas på väst og öst innehavandes stort nordiskt inflytande; samt, Nordengelska med sitt likväl stora vikingatida inflytande och stora uppdelning i exempelvis det liverpoolska scouse, pitmaciska, mak’emska, teesidska, tyke i Yorkshire, manc i Manchesterregionen, cumbriska samt lancashire.

Alla dessa nämnda varianter finns i skrift i olika grad, och det kan föreligga ganska omfattande skillnader i främst det talade, men även det skrivna, tungomålet varvid oförståelse blir resultatet om man är utan känning av språket. Detta rör sig således om olika språk.

Ytterligare engelska språk finno man i Storbritannien, varandes:

Bajan

Bajan är ett geolingvistiskt grundat språk som talas utav barbadierna varandes ett kreolspråk med engelsk grund men med delad syntax med västafrikanska språk, samt en del ord som anlänt därifrån. I Storbritannien bor världens andra största population utav bajantalare, andra först i förhållande till Barbados självt. Ön självt kallas ofteligen för Little England utav barbadiarna själva samt styrdes även av Storbritannien emellan åren 1627-1966 varhän invandring eller flyttningar skett mest hela tiden och immigrationen till moderriket ökade efter att USA förhindrade invandring dit år 1952. Nu kanske det finnes uppemot 40 000 barbadianer i Storbritannien och kulturellt sätt så äro många fortsatt starkt influerade av västafrikanska kulturer, ävenomså tungotalet tunnas ut.

Jamaicanska tungor

Det geografiskt näraliggande men lingvistiskt avskiljda språket är det hibernoangliskt influerade jamaicanskan samt det ännu mer kreolbaserade språket jamaicansk kreol, som talas av uppemot en halv miljon britter. De som äro rastafarier talar även rastafarisk jamaicanska, eller iyaric, hvilket är ett till viss del aktivt modifierat språk med grund i kreol.

Jamaicansk kreol är ett kreolspråk emellan engelska samt många nigerkongolesiska tungomål, men har även tagit upp en del inlån från hindi, portugisiska, kastiljanska samt det västindiska arawakspråket, språket finns alltmer og mer i skrift ofta genom framförd språkentusianism genom vardaglig kommunikation av ungdomar samt poetiska företrädare.

Jamaicaner har bott i Storbritannien sedan 1600-talet og framåt men någon egentlig större bosättning såg landet inte förrän efter 1948, nu finns bosättningar runtomkring i hela Förenade Kungadömet även om störst koncentration erfinns i London samt några andra större städer.

En del utav de jamaicaner som flyttat till Storbritannien är så kallade kinesiska jamaicaner som har sin grund i hanfolket hakka, dessa anlände till Jamaica företrädesevis under 1800-talet men har assimilerats in i ökulturen i hög grad och talar nuledes främst de ovan jamaicanska språken, endast en liten spillra har kunskaper i det sinotibetanska hakkamålet. Ursprungliga språket må till större delen ha förlorats med buddhismen og matkulturen lever väl i Jamiaca än idag, en del av dessa äro även kristna eller specifikt rastafarianer. Modellen Naomi Campbell brukar framföras som en representant av denna folkgrupp, född i England.

Krio

Inte bara västindiska kreol men ack ett likväl –engelsk-atlantiskt-kreolmål är krio som är huvudspråk för de flesta sierraleoner. Sierraleoner har bott samt verkat i Storbritannien sedan 1800-talet, före detta så grundades provinsen Freedom av befriade slavar från Nordamerika, Västindien, samt Storbritannien. I början utav 1900-talet fanns det en liten koloni sierraleoner i Storbritannien och en del var med i stridandet under krigen de åtföljande decennierna. Den här manfåtaliga minoritet har sedan fyllts på med många flera i och med konflikterna som rådit i Sierra Leone emellan 1992-2003, en mindre del anlände även under 1960-talet. Etniska blandningen är mången, i de senare invandringsvågorna inkluderas även sierraleonska libaneser, men i det stora hela talar alla krio, samt engelska.

Kontakterna länderna emellan går längre bak än Freedoms grundläggelse, då många brittiska handelsmän åkte till Sierra Leone under 1600-1700-talen samt finge barn tillsammans med kvinnor från sherbrostammen varvid många av dagens sierraleoner från sherbrostammen samt de olika kreolstammarna har direkta brittiska anfädrar. Sherbrofolket var tidigare dominerande etnicitet i Sierra Leone men utgör nu en ytterst liten minoritet talandes det utrotningshotade språket sherbro, ehuruväl åfinnandes det fortfarande olika sherbroeuropeiska klaner.

Hursomhaver så har många sierraleoner sedan 1800-talet snarare betecknats som de svarta britterna eller svarta engelsmännen. Hur stor den här folkgruppen är i Storbritannien idag, främst London og England, är det ingen som vet, förutöver att omkring 20 000 är födda i Sierra Leone.

Krio i sig själv är ett typiskt slavkreolspråk med grund i engelska samt minst tolv afrikanska språk, speciellt yoruba från Nigeria samt twi från Ghana. Språket har nått viss inofficiell erkännelse i Sierra Leone där nästan alla talar det samt i skolsystemet i New York, i Umeå finns även Umeå Krio Research Center.

Polari

I Storbritannien har även vissa slags jargoner eller språknischer utvecklats som går lite utöver det vanliga og in i gråzonerna för språklig tillhörighet. Tivolifolket som är en mycket viril kultursfär i Storbritannien, och där kanske speciellt i Skottland varandes nästintill som en egen kulturdefinabel etnicitet, det finns även klara band emellan de gamla tivolisläkterna samt äldre romanifamiljer.

Tivolifolket talade ett språk som ofta kallades parlyee / polari och var ett kantslangspråk med stor grund i mediterransk lingua franca, romani, jiddisch, tjuvspråk, sjömannaslang samt londonslang och det verkar ha pratats sedan åtminstone 1600-talet, språket verkar havandes utvecklats före både cirkus ot teatern blev mer självständigt ifrån tivolina. Språket har sedan gått vidare för att användas av kriminella och prostituerade samt senare togs det även tills och blev ett distinkt bögspråk, samt användt i Londons fiskmarknad.

I nutiden är det alltjämt nyttjade språket vanligast inom sin grunddomän, d.v.s. bland tivoli- og cirkusfolken i Skottland samt England, emedans det tappade grund i övriga domäner under 1960-talet, vissa homosexuella avfärdade exempelvis språket anseendes att det degenererade dem. Sedan mitten av 1990-talet har ack tungomålet fått viss nyspegling, bland annat från akademiskt håll, och språket utvecklas ständeligen og har använts av musikanta artister, inklusive hip hop. Grammatiken är densamma som i engelskan.

Peter Burton skriver exempelvis i sin Parallel Lives:

As feely ommes...we would zhoosh our riah, powder our eeks, climb into our bona new drag, don our batts and troll off to some bona bijou bar. In the bar we would stand around with our sisters, vada the bona cartes on the butch omme ajax who, if we fluttered our ogle riahs at him sweetly, might just troll over to offer a light for the unlit vogue clenched between our teeth

Elizabetiansk kant

I Storbritannien fanns även tidigare ett rövarspråk som nyttjades utav tjuvar, bedragare samt tiggare men verkar nu ha spelat ut sin roll, språket hade sin grund redan fråen 1500-talet og finnes i skrivna källor sedan dess, vissa ord har levt vidare in till nutid. Så sent som i juni 2009 rapporterades det att fängelsekunder i ett engelskt fängelse parlerade på elizabetiansk kant som väktarna inte förstod.

Angloromani

Ett annat språk som har sin härkomst i det -anglosaxisk-engelska tungomålet är angloromani som også går under benämningarna romanichal, pogadi chib eller posh ‘n‘ posh.

Angloromani talas av runt 90 000 individer i Storbritannien, d.v.s. England, Kymrien ock Skottland, främst i England. Basen og grammatiken i språket är engelsk, emedans vokabulären primärt är romanès och har från början utvecklats från brittisk romani som kreoliserats samt utarmats allt mer efterhand intill oigenkännelighet. Angloromani är grammatisk enkel ock engelsk, till skillnad från den ursprungliga romanin som har det arkaiska komplexa systemet kvar, även gällandes fonologin har angloromanin allena ett uvulart frikativfonem av arisk karaktär emedans övrigt är pur germanska. Målet har talats i Storbritannien i ungefär 500 jeeran og äro uppdelat på en mängd olika varianter  - det har även spridit sig till Sydafrika, USA samt Australien, i USA är de numer fler målförare än i Storbritannien självt.

De sägs ha anlänt under 1500-talet med härstamning ifrån Illesklanen i östra Ungern och talade mer urpsrungliga romanispråk framtills 1800-talet när angloromanin utvecklades. Man trodde under flera sekler att den ursprungliga brittiska romanin, det konservativa romnimos, var utdöd men under 1800-talet hittades talare på språket igen, idag är det högst oklart om det finns någon föryngring av språket.

.............................................. Romnimos........ Angloromani......... Svenska

Nominativ............................. me.................... mandi.................... jag

Oblik..................................... man...................mandi.....................mig

Emfatiskt kasus.....................maya................. mandi.................... mig

Prepositionskasus................. mandi............... mandi.................... mig

Dativ..................................... maηi..................to, for mandi..........till, för mig

Instrumental.......................... mansa............... wi mandi............... med mig

Ablativ.................................. mande............... from mandi............ från mig

Possessiv mask.sg................. miro.................. mandi’s................. min

Possessiv fem.sg................... miri................... mandi’s.................. min

Possessiv oblik......................mire.................. mandi’s................. min

Att det överhuvudtaget finns några romer kvar är positivt eftersom man i the Egyptian Act af 1530 gavo dem 16 dagar på sig att försvinna, 1554 aktfördes samma igen, ohörsamhet ledde till dödsstraff. 1596 dömdes även 106 människor till döden för att de bedömdes skyldiga till att vara romer, men allena nio avrättades då övriga kunde bevisföra att de var födda i England och därvid gick fria. England försökte även bli av med sin romska befolkning genom att deportera dem, såsom man försökte med många oänskade folk og patrask, man började med detta redan år 1544 när man påbörjade det långtida projektet att deportera dem till Norge hvilket fortsatte under tvenne regenter till. 1603 togo man även beslut om att deportera romanichals till Newfoundland, Västindien, Frankrike, Tyskland og Nederländerna, många av dessa europeiska områden skickade sedan vidare angloromanerna till Amerika. En del av romerna som hamnade i Västindien blefvo slavar og ägda utaf befriade svarta slavar i Jamaica, Barbados, Cuba et Lousiana.

Många sociala kontexter splittrades i alla dessa upphävlingar og beslavningar som skedde, eller dog på överfärden, men en hel del flydde även till Amerika frivilligt havandes då haft bättre grund för att bibehålla sin romska kontext där. Efter självständigheten i USA riktades istället blickarna till Australien och det är till exempel känt att tre romer var med i allra första fångtransporten dit, nu är de runt 5000 angloromaner där, mot 150 000 i USA samt runt 14 000 i Sydafrika, bland annat Elvis Presley, med familj, sägs ha sådan härstamning. Ian Hancock och Charlie Chaplin är andra välkända namn från den angloromaniska gruppen. En av de tre australiska fångarna grundade förövrigt första kommersiella bryggeriet i Australien och hans barnbarn bleve förste australienfödda premiärminister i New South Wales.

Från och med 1780-talet och framåt togs de flesta antizigenska lagarna bort i Storbritannien, under andra hälften utav 1900-talet har en hel del lagar åter kommit i bruk för att hindra deras nomadiska livstil. Så sent som för något år sedan tvångsstängde man ett av deras största läger.

Skotskan

Det finns ehuru flere språk som kan härstamma ifrån den -anglosaxiska språkgruppen och det mest omdiskuterade är skotskan som utav vissa beräknas hava runt 1,5 miljoner talare, eller omkring 200 000 beroendes på hur man räknar. Skotskan kallas även lågskotska eller lallansiska.

Denna skotska går direkt tillbaka på det anglosaxiska språket eller närmare bestämt på den variant som kallas northumbriska och som således talades i Northumberland, detta till skillnad från engelskans sydanglosaxiska ursprung. Skotska og engelska äro således avskiljda ifrån varandra samt distinkta språk ända från germanskans inkomst till de Brittiska öarna.

Språket var förankrat i sydöstra Skottland ända upp till floden Forth under 600-talet och kvarblev i detta område framtills det började expandera på gäliskans bekostnad under 1200-talet. Detta språk havandes ett karaktäristiskt satsbyggnadssystem samt innehavandes ett specifikt ordförråd som äro mer keltiskinfluerat än engelskan og en genuint engelsktalande person kan ha mycket svårt att förstå genuin skotska i speciellt talad form. Man hade även använt språket som nationalspråk i det Skottska riket og en bred samt lång litterär tradition med ett utvecklat skriftspråk hann skapas, språket betraktades i stora drag som ett eget språk framtills man gick i union med England anno 1707 och har nu långt om länge även blivit erkänt som ett regionalt språk inom Konungadömet.

Litterär produktion har existerat under hela språkets tid, om än med vissa svackor, exempelvis gick den inhemska skriftproduktionen delvis över till engelsk dialekt under 1600-talet men fick sedan ny fart under 1700-talet, och ännu mer nu. EU haver även erkänt skotskan som ett eget språk og förhoppningsvis så kommer detta synsätt att te sig mer naturligt när Skottland numera fått en ökad självständighet gentemot det engelska parlamentet, samt snart måhändeligen full suveränitet så som det sig bör. Tungomålet åtnjuter även ett ökande intresse från universitetsvärlden og kurser åfinns numera i samt på språket.

Förutöver nedan nämnda ulsterskotska samt det skotsk-engelska kreolspråket så är skotskan uppdelad på några olika geospråkliga varianter, öskotska på Shetland och Orkney, samt nord-, central- og sydskotska. Av dessa är det relevant att benämna shetländskan som ett utifrån flera olika synvinklar beräkningsbart eget separat språk, språket ligger naturligtvis nära orkadiskan hvilket är Orkneys språk. Unik vokabulär samt av sociopolitiska skäl, plus de geografiska förhållandena, stödjer shetländskans distinkta utveckling, erkännelse, samt acceptans.

Skotsk-engelska

Förutom skotskan så finns det också det skotsk-engelska kreolspråk som talas där språken möts - om det från början hade sin grund i skotska eller engelska låtom vi vara osagt, men nutidens tungomål är antagligen mer baserat på engelskan. I den skotska pressen används också ett karaktäristiskt språk som har sin grund i standardengelskan, men som har inlånat en hel del skotska ord och uttryck, däremot har den grammatiska delen lämnats därhän - detta skulle alltså kunna karaktäriseras som en engelsk variant änskönt innehållandes vissa regionala egenheter som avskiljer den från genuin skotska. Den skotska pressen kan således sägas understödja en englifiering utav det skotska språket, genom att man uttunnar avskiljsamheten till att varandes allena en vokabulär sådan, därmed förringandes självaste språkgrunden.

Ulsterskotska

I Ulster finns även ulsterskotska som i huvudsak är ett talat språk, detta språk har ingen uppbackning från akademiskt eller politiskt håll og barn som talar detta språk i skolan blir snabbt tillrättavisade, detta fastän språket blivit erkänt både på EU som Storbritansk nivå som ett regionalt språk. Emedans skotskan i accelererande grad återigen börjar nyttjas i media, så åtfinnes ulsterskotskan ingenstans förutöver i den annuella tidskriften Ullans som utgives utav  Ulster-ScotsLanguage Society som grundlades 1992.

Ulsterskotska beräknades 1968 talas utav 168 000 människor men antalet anses numera hava gått ner till runt 100 000, av hvilka emellan 5000 och 10 000 är monoglotta. En grammatisk bok åtfinns på språket, likväl hava ett par böcker utgivits på ulsterskottska. Skottar, fast då gälisktalande, har bott i Ulster sedan 1400-talet men ett stort antal, upptill 200 000, lågländska skotsktalande skottar flyttade in till landet under 1600-talets plantation, i vissa områden fanns det sexfaldigt fler skottar än engelsktalande som bosattes. Den första skotskan skriven i Ulster härstammar dock från redan år 1571 men från omkring 1620-talet og framåt så har engelskan dominerat den skriftliga sfären, förutöver inom den lokala poetiska världen.

Skotskkantiska

Ytterligare andra anglosaxiska språk är skotskkantiska som osså benämnes som vagabondskotska, traveller scottish, scottish traveller cant, låglandsresande, og det säges finnas omkring 4000 talare av tungomålet i Skottland samt lika många i USA. Detta språk är i og för sig icke klassificerat ännu, men ett antagande man kan göra är att det har sin grund i skotskan, ehuru med ett stort antal, 20-35 %, lexikaliska inlåningar från angloromani, man vet heller ej folkets egentliga hemmahörighet og det är troligt att det delvis är angloromskt men beblandat med inhemska skottska resandefolk av oklar bakgrund, även vissa romanska inlån är oklara och verkar inte härstamma från angloromani. Vissa grupper i centrala Skottland har uppemot 50 % romanivokabulär.

När England under 1500-talet förböjd romer att verka där så har det skett en inflytt norrut men redan 1609, genom Act against the Egyptians, var det fullt tillåtet att avrätta romer av egen hand. Folket lever ett nomadiserande samt purifistiskt liv, men deras språk har en relativt lång dokumentationshistorik för att varanandes ett sådant tungomål och de äldsta texterna på språket är från 1500-talet.

Geordiskan

Det finns andra mål med skotsk anknytning och som därmed också härstammar från northumbriskan, till skillnad från engelskan, og det är geordiskan som talas i nordöstra England, benämnda som Tyneside. Bland de kännspaka delarna av detta mål som finnes sparsamt nedskrivet sedan 1800-talet finns ord som nyen, de, te, hvilka på engelska blir none, do och to eller nivvor, reet samt strite, hvilket då blir never, right och straight. Ett ordförrådsskiljande kuriosum är också att us betyder me. Om detta språk som har en egen utveckling, enligt olika språkdefinitioner kan definieras som ett eget tungomål låter vi ehuru vara osagt, men å andra sidan så är alla språk språk.

Wenglish

Precis som det finns ett skotsktengelskt kreolspråk så finns det även ett walesengelskt tungomål, ibland kallat wenglish, och det är i sak engelska men med ganska stora influenser utav kymriskan, särledes grammatiska influenser har skett hvilket åskådliggör språkets unikhet i förhållande till de mer rena engelska språken, man har även naturligtvis ordsliga influenser därifrån. Även denna underliga form av engelska är uppdelad på flertalet olika regionala varianter.

~

Läs mer om engelskan i Europas tungomål.