Tungomålet
man talar är alltså det indoeuropeisk-germansk-nordgermansk-västnordisk-fornnorsk-västfornnorska
språket färöiska / føroyskt / färingska. Det talas av nästan alla
invånare på öarna, en mindre minoritet av dansktalande finns. I likhet med
isländska är tungotalet utvecklat från de västnorska varianter som varit
grunden för de atlantiska nordiska språken, men det är väl att märka att dagens
talare utav isländska samt färöiska inte utan vissa problem förstår varandra,
og när det gäller skriven text så förstår ofta färöingar isländsk men inte
alltid tvärtom. Färöiskan är faktiskt ganska dialektalt splittrad för att vara
ett så litet språk, men det kanske är förståeligt med tanke på de geografiska
förhållandena. Man brukar indela geolekterna i en nordlig samt en sydlig
variant og möjligtvis även i en mellanvariant, och det är i sådana fall
mellanvarianten som är den hegemoniska, då denna dels har huvudstaden som säte
och dels har den största befolkningsmängden och ytterligare dels för att det
främst var utifrån denna som skriftspråket utformades, bland annat för att man
ville kunna jämka samman de olika geospråkliga varianterna utan att skapa
språkkonflikter.
~
Nessun commento:
Posta un commento