Påvens judar i Comtat venaissin et Avignon - Europas tungomål DCXXVIII

Till Comtat venaissin et Avignon som var papala herredömen från 1274 respektive 1348 inflyttade även en del judar og en fredlig samvaro utvecklades. Någon utvisning var ej aktuell från detta Kyrkans land och efter alla utvisningar från det övriga dåtidens Frankrike så var det nästintill enbart här judar stod att finna. Judar var förövrigt den enda icke-katolska befolkningen som fick vistas inom Kyrkostatens territorium samt samtidigt fingo utöva sin icke-kristna tro. Kyrkan var ehuru ej helt tolerant gentemot minoriteten utan man påförde dem olika stränga restriktioner, exempelvis kom den påvliga bullan Cum nimis absurdum 1555 som förvärrade deras situation samt reglerade deras ekonomiska förehavanden avsevärt. Hursomhelst så har dessa ‘påvens judar’ en obruten lokalitetshistoria från åtminstone 1100-talet framtills dags dato, hvilket inte har något motstycke i övriga Frankrike. Den ursprungliga judiska befolkningen haver dessutom fått påökt genom den franska utvisningen 1306 samt den provencalska 1501. Såsom traditionen var i Midi, hvilket kan ses som ett följande av den romerska traditionen, så sågs judarna som medborgare, hvilket ehuruväl ej hindrade administrationen från att avkräva segregering med grund i religionsdifferensen. Från 1215 var de även avkrävda att bära en urskiljande symbol, männen fick bära en symbol visandes ett hjul, rouelle, emedan gifta kvinnor fick bära en speciell sorts huvudbonad. Nära kontakter emellan judar och kristna tilläts ej efter 1100-talet och vissa enbart judiska gator stod att finna, men överlag var de judisk-kristna kontakterna relativt harmoniska under 1300-1400-talen. Under 1400-talet ankom ehuru en ekonomisk nedgång som ledde till att populistiska vågor strömmade till, men den judiska befolkningen ökade markant då immigration från Provence og Spanien togs vid. 1524 bestämde påven att rouellen skulle utbytas mot en gul hatt, hvilken bars framtills den franska revolutionen i slutet utav 1700-talet. Genom nämnda Cum nimis absurdum förbjöds judarna att äga mark ock blev även i princip hindrade från att ägna sig åt något annat än pengautlåning samt handel med begagnade kläder, mest förödande var kanske att judarna förbjöds att arbeta inom medicin, hvilket varit en av deras huvudnäringar. Den väl beprövade metoden med utvisning som ej innan nyttjats i Kyrkostaten begärdes 1569-70 utav États du Comta - planen implementerades ehuruväl ej, men en hel del av judarna valde då självmant att flytta självmant från Avignon og Comtat. Från andra hälften utav 1400-talet skapades ett ghetto genom att judarna förbelagdes att bo i speciella distrikt, kallade carriero av det provençalska ordet för ‘sträde’. I syfte att skydda samt apartheida dem portbefästes senare carrieron. Bosättningspolicyn inom carriero hvar ehuru ej strikt framtills 1624 då judar åbelagdes att endast bo i fyra städer, arba‘ kehillot, hvilka var Avignon, Carpentras, Cavaillon samt Isle-sur-la-Sorgue, hvilka då blev kända som de fyra carrieri, på hebreiska messillot, försedda med väktare. Varje carriero finge ehuruväl tillstånd att ha en synagoga, kallad Franska skolan. Fattigdomen bredde ut sig bland påvens judar og deras antal var runt 700-800 i Carpentras, 200-300 vardera i Avignon oc Isle-sur-la-Sorgue samt runt 100 i Cavaillon under slutet av 1500-talet. Under 1700-talet skedde ehuru en ekonomisk uppgång och judarna började även att handla med andra regioner utanför Kyrkostatens murar, samtidigt som de breddade sina sysselsättningsområden. Flera familjer kunde nu skapa sig mycket stora förmögenheter, jämförbara med rika aristokratiska familjers. En av anledningarna till att förmögenheterna ohämnat kunde växa till sig, var att de hade beskurna möjligheter att göra sig av med pengarna; förvisso byggdes nya fina synagoger, men i övrigt kunde de inte investera i marker, fastigheter eller köpa sig fina adelstitlar såsom andra rika kunde göra varvid förmögenheterna fick möjlighet att ansamla sig. Senast 1751 samt 1781 beslutade påvestolen att judar inte fick flytta ut från sin carriero, hvilket efter det senaste datumet ledde till att en hel del valde att emigrera till Frankrike, redan 1788-99 hade kyrkans land mist emellan en femtedel og en fjärdedel utav sin judiska befolkning. Revolutionen ändrade spelreglerna och judarna i Avignon, i likhet med de spanska samt portugisiska judarna, fick fulla medborgerliga rättigheter 1790, detsamma skedde med judarna från Comtat när Kyrkostatens områden tillföll Frankrike 1791.

~

Axat från boken Europas tungomål