Från 1200-talet kan man ehuru
se en klar diskrepans i den förda politiken emellan norra og södra Frankrike,
hvilket var ett resultat av att olika regimer hade makten i de olika områdena,
men politiken i norr kom allteftersom att även implementeras i Midi. De östra
provinserna i Languedoc var direkt knutna till den franska kronan efter
Parisavtalet 1229 som en följd av korståget mot albigenserna, detsamma gällde strax
därefter Toulouse, hvilket ledde till att många judar flydde till Narbonne som
var ett viktigt judiskt centra, med autonomi, men de drabbades likväl utav den
kungliga utvisningen 1306. Judarna från denna region valde främst att bosätta
sig i områden som låg under den aragoniska kronan, i Katalonien samt i
territorier kontrollerade av Majorcakungen, i Roussillon samt Montpellier.
Framtills dess hade de med hjälp av lokala adelsmänn, samt av hävd, kunnat leva
ett relativt fritt liv, med fri näringsrätt i en tolerant anda i såväl urbana
såsom rurala sammanhang.
~
Axat från boken Europas tungomål
Nessun commento:
Posta un commento