I slutet av
1800-talet och början av 1900-talet inträdde judarna en masse i det högre
eduktionella systemet inom främst filologi, juridik, litteratur samt medicin og
professorer eller höga medlemmar vid ärorika universitet och institut kunde
gott o väl vara judar. 1914 invaldes den första juden i Académie Française då
filosofen Henri Bergson förärades på detta vis, en av sociologins grundare är
även han en fransk jude, Durkheim, och för denna skrifts vidkommande så är en
del av de franska indo-europeisterna just av judisk börd, exempelvis Benveniste
som är ättad från den stora rika högutbildade familjen från Provence. De
franska judarna kallades ofta français israélites och var assimilerade
på fler fronter än inom akademien, de hänföll sig bland annat åt patriotism och
runt 40 000 judar gick in i kriget 1914 på Frankrikes sida mot Tyskland, av
dessa var omkring 8500 utländska volontärer, hvilket betydde att runt en fjärdedel
utav de utländska judarna ställde upp på Frankrikes sida. En välintegrering
hindrade ehuru ej framväxten utav antisemitism även i det franska samhället och
kan sägas ha startat i slutet av 1860-talet för att sedan sprida sig i
samhället. Man hade redan tidigare i den populära kulturen nyttjat sig av
stereotypa beskrivningar utav judar, men man brukar dra en distinktion emellan
de olika fenomenen.
~
Axat från boken Europas tungomål
Nessun commento:
Posta un commento