Under den moderna
danska-epoken, som äger rum nu och startade omkring sekelskiftet 1900, så
haver egentligen inte så värst stora saker hänt, förutom att man har förenklat,
förkortat ock förändrat en hel del. En mängd lånord har tagits in, bland annat
med anledning utav den snabba tekniska utvecklingen, främst från
angloamerikanskt håll, grammatiken har förenklats, efter andra Europakriget
slopades användandet från substantivens stora begynnelsebokstäver för att man
ville distinktsera sig från tyskan og inom ortografin ändrades ‘aa’ till ‘å’;
en annan ändring är att huvudstadsdialekten har vandrat iväg på en egen bana
och skiljer sig nu i uttal avsevärt från skriftspråket. Rigsmålet harve også i
mångt og myged vunnid kampen om talare samt som redan nämnts, så finns det
vissa som menar att endast cirkus 5 % numera talar ‘genuina’ geospråkliga
varianter, antagligen har man ehuru i denna siffra ej räknat med de som talar
köpenhamnska som ju numera avskiljer sig rejält från københavnsk rigsmål - de
största anledningarna till detta är som alltid en språkdiskriminerande skola
samt i vissa fall även en statligt ägd television samt radio.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento