Danskan
under 1700- och 1800-talen gjorde stora framsteg och tog in på en mängd
språkdomäner, efter det att den hade förlorat geodomänen Skåneland, men vunnit
fjordarnas Norge. Bland annat så vann danskan insteg i överklassens språk på
tyskans bekostnad, en dansklyttig litteratur växte osså fram. Inte bara tyskan,
utan även latinet förlorade inflytande och den första disputationen på det
själländska riksmålet hölls vid Köpenhamns universitet 1836. Man hade osså
vissa nationalistiska faser, hvilka är väldigt vanliga i en centralistisk stat
som försöker få en raison d’être och man gjorde helt sonika utrensningar av
utländska lånord, samt då främst de som ansågs ‘onödiga’, för att få språket
fritt o rent, i samma veva standardiserade man skriftspråket, hvilket
resulterade i en helt homogen stavning. Men även om själlands dialekter genom
staten vann stora erövringsområden, så hade ehuruväl ej de övriga varianterna
kapitulerat helt, utan faktum var att ännu under slutet på 1800-talet så var
det enbart 10 % av den danska befolkningen som hörde till riksmålslägret og
förde sig på ‘danska’.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento