Äldre runalfabetet - Europas tungomål CDLXXXIII

Detta äldre runalfabet finns bara bevarat genom mindre än 200 inskrifter og då oftast väldigt korta sådana, kanske ett eller två ord. Anledningen till att det ej finns så många kvar är att man oftast skrev på löst material såsom trä och det verkar ha varit romarna som sedan lärde germanerna att rista i det mera hållbara materialet sten. För övrigt något att tänka på för vår egen digitala, alternativt pappersaktiga, civilisation likväl. Den äldsta inskriptionen på den äldre nordiska 24-typiga futharken är Eggjumstenen som innehåller cirkus 200 runor samt härstammar från Norge omkring år 650-700. Att germanerna på en så väldigt tidig basis haft kontakt med etruskerna, före romarna krossat dem, kan vi exempelvis se i det tyska ordet för ‘metall’, Erz, hvilket härleds till den etruskiska staden Arrētium som var känt för sina metallarbeten. Tyvärr så snoddes Gallehushornet 1802 och kulturmarodörerna smalt till råga på allt ner det, men som tur var, så hade man ritat av hornen och 1979 framställde man faksimiler i orginalmaterialet. Den äldsta germanska runinskriften är ehuru äldre än Gallehus og det är Negauhjälmen som hittats på Balkan och som har inskriptionen harixasti teiva och detta skall enligt vissa betyda ‘till Armé-Gäst (eller bärare), guden’. Man har använt sig av en norditaliensk skrift och dateringen är osäker med förslag på allt ifrån 700-200-talet f.kr.

~

Axat från boken Europas tungomål.