Danerna, som
är av germanskt ursprung, finns omnämnda först på 500-talet av Iordanes ock
Prokopios og då var de antagligen bosatta i nuvarande Danmark som fått sitt
namn efter detta folk. Man vet ehuru inte varifrån dessa har kommit, men
Iordanes menade att de kom från svearna, detta är det ehuru inte många som tror
på numera, då inga andra bevis antyder denna annars sveanationalistiskt
trevliga tanke. Termen daner användes något slarvigt i dåtid, hvilket har gjort
det svårt att i nutid reda upp begreppen, på 700-talet så kallade man
exempelvis alla invånare i Danmark för daner fastän det ej ens fanns något enat
rike, utan Danmark bestod utav flera olika stammar/riken eller andra liknande
konstellationer. Under vikingatiden menade man att alla nordbor var daner och
under medeltiden så menade Danmarks invånare att de var daner og termen byttes
så småningom ut till ‘danskar’. Vad detta egentligen innebär förutom att de är
germaner och bosatta i Danmark är det ingen som vet. Namnet ‘Danmark’ betyder
sannolikt danernas gränsmark och åsyftade från början antagligen inte
hela dagens, eller dåtida, Danmark som man istället benämnde ‘Danavälde,
Danarige’, hvilket bland annat även kunde inkludera Skåneland. Förleden dan-
betyder antagningsvis ‘flatt land’, jämfört med sanskritens dhánuş- ‘öken’.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento