Östarameiskan: Turabdinska, Urmiska et Nymandeiska - Europas tungomål CCCVII

Av den östarameiska varianten åtfinnes tūr‘abdīnska, urmiska samt nymandesiska, med flera. Mandesiskan har lyckats bibehållas av de 4000 mandéerna i Iran, emedans de i Irak arabiserats, språket finnes även i skrift genom att det är väl nyttjat som litteraturspråk för mandeismen, deras religion. Urmiskan som skrives med det arameiska alfabetet, havandes sin grund ifrån det feniciska, ligger även nära ett annat nyarameiskt mål som kallas aisorski eller (ny)assyriska och som bland annat talas i Armenien, men som kommer att genomgås under Georgien. Östarameiskan var fram till 1900-talet en grupp innehållande en mängd olika språk i ett bälte ifrån sydöstra Turkiet, norra Irak och till nordvästra Iran, men efter folkmordens tid finnes bara spillror kvar, samt en stor diasporagruppering. Neoöstaraméerna var, förutöver just mandéerna, oftast av kristen og judisk börd samt har genomlidit ett omfattande förtryck, hvilket lett till att de allra flesta som tillhört dessa språkgrupperingarna fått gå i flykt och därmed spridits runt jordklotet, just assyriska har en god grund i Sverige med runt 12 000 assyrier i bara Södertälje, Europas största koncentration av assyrier. Många gånger så haver detta lett till att språken så småningom försvunnit, eller nu är på väg att försvinna. Som exempel kan ju tas de irakiska og iranska judar som flytt dessa länder till framförallt Israel samt där alltmer assimilerats og integrerats i den hebreiska språkgemenskapen. Assyriskan bör erkännas, åtminstone regionalt, i Sverige. De neoarameiska språken har annars fått stora influenser från omgivande språk, härtill inkluderas bland annat turkiska, arabiska, iranska, azäriska, och, kanske viktigast, kurdiska. Vi kommom att återkomma till dem under Turkiet.

~

Axat från boken Europas tungomål.