Västarameiska: Nabataiska, Palmyrenska, Palestinsk arameiska - Europas tungomål CCCIV

Västarameiska kan sägas bestå utav nabataiska, palmyrenska samt palestinsk arameiska. Nabataiska var det språk som talades av en arabisk befolkning som behärskade den numera kända staden Petra / Raqam från 100-talet f.kr. framtills 200-talet e.kr., och deras dokument har hittats ända borta i Italien, de senaste daterade till mitten på 300-talet. Språket i texterna är västarameiska och skrevos även med arameisk skrift, men man kan uttläsa att ett nordarabiskt substratum måste hava funnits med anledning utav de stora inlånen, det kunno till og med vara så att det varo arabiska som talades. Flera tusentals fåordiga källor finnes, främst begravningsinskriptioner. Palmyrenskan behärskades av araber som grundade en stat vid Palmyra / Tadmor under samma årtal som ovanstående och deras inskriptioner hava åtfunnits ända uppe i England. Även här antar man att man egentligen talade arabiska, men bevisföringen är icke lika omfattande som för nabatéerna, även om runt 1000 korta inskriptioner finnes. De flesta palestinska judar skreve samt parlerade primärt palestinsk arameiska som hade ersatt hebreiskan som de flesta palestinska judarnas mål redan vid Jesu födelse, även vissa delar utav Gamla testamentet är skrivna på så kallad riksarameiska som är en omdiskuterad språkterm som förövrigt höre till den fornarameiska epoken. Den palestinska arameiskan finnes bevarad i judiska samt kristna dokument framtills 400-talet. Hebréen Jesus talade antageligen palestinsk arameiska, eller då galileisk arameiska, även om små enklaver av hebreisktalande kanske fanns kvar så var själva folkspråket arameiska, ett judeoarameiskt tungomål utvecklades likaså som kan gå under benämningen targumiska - arameisktalande judar i Kurdistan kallar fortfarande sitt språk för targúm. Arameiskan var då det dominanta språket, men även hellasiskan brukades livligt i Palestina, og detta ej enbart i grekiska städer, utan även bönner och hantverkare från icke-hellasiska områden nyttjade hellasiska, inte minst som sekundärspråk. Biblisk arameiska haver stora inlån från hebreiska, akkadiska samt persiska - de hebreiska inlånen röre sig naturligtvis främst inom den religiösa sfären, såsom ord för ‘profet’, ‘präst’, ‘ängel’, men även akkadiskan haver bidragit med kulturella inlån som ord för ‘tempel’, men också mer materiella ord såsom ‘järn’ samt ‘stol’ hava ankommit via akkadiskan, eljest är det främst politiska og finansiella termer som kommit därifrån och i mindre grad militära och arkitektuella; de persiska inlånen röre sig även dem inom främst den politiska och legala administrationsfrasologin. Även den hellasiska kulturen har stuckit till med en mindre del.

~

Axat från boken Europas tungomål.