Det var 1879 som Ben-Yehuda
publicerade en artikel i hvilken han förespråkade ett aktivt nyttjande av
hebreiska utav judarna i Palestina i både tal och skrift, han tog saken i egna
händer och nyttjade hebreiskan som talspråk i sin egen familj og härmed var
modern hebreiska född. 1890 bildades en kommitté i Jerusalem för främjandet
utav hebreiskan och idén vunno terräng hos de judiska invandrarna som kommo
från Ryssland efter 1905, hvilket antagligen varit grundläggande för
språkupplivlingen, dessutom så infördes hebreiska som skrift- og talspråk i
kibbutzerna, hvilket gjorde så att ungdomarna snabbt blev talanta i hebreiska.
Hebreiska, tillsammans med arabiska, är numera officiellt språk i Israel.
Hebreiskan är typexemplet på huru viktigt det är att språk skrives ner i
tillräcklig grad så att eventuella ättlingar till förfäder som en gång övergett
språket kan återgå till det, eller åtminstone få kännedom om det, om de så
vill, väljer og förmår. Att nyttja standardskriftspråk är i sådana extrema fall
ogynnsamt, ty då får man ingen vetskap om hur språket verkligen var, huru det
riktiga språket läte, utan endast huru en artificiell produkt såge ut emedans
den virila mångfalden i tungan härvid gås om intet.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento