Modern arabiska - Högarabiska - Nyarabiska - Europas tungomål CCCXII

Modern arabiska är uppdelat på tvenne olika sorters varianter, högarabiska, vanligtvis kallad fushā, samt nyarabiska, det vill säga de talade språken ofta kallade ‘āmmiyya eller i Nordafrika dāriğa. Högarabiska är det litterära samt massmediala målet i alla arabländer emedans nyarabiskan är det talade språket i arabländerna, det är bara i ett land som detta inte stämmer, och det är i det land som vi senare skall bekanta oss med - alltså den europeiska statsön Malta där nyarabiskan, rättare sagt dess lokala variant maltesiskan, användes i alla situationer såväl i tal som skrift, og numera även är ett EU-språk. Som alla förstår så är nyarabiskan inget enhetligt språk, utan en samlingsterm för alla nutida arabiska talade språk, exklusive högarabiskan. Skillnaden emellan de nyarabiska språken äro stora och talare av marockanska visavi irakiska hava extrema svårigheter att förstå varandra, om de överhuvudtaget så göre - skillnaderna är antagligen större än vad som är fallet emellan de inbördes språken inom andra jämförbara språkkluster, før exempel germanska eller romanska. Även högarabiskan som ju i grunden är väldigt homogen har fått undergå en diversifieringsprocess genom att olika arabiska språkområden behandlat nyorden på olikt vis, exempelvis så läre det finnas tjugotre olika ord för ‘lingvistik’ och även mer allmänt spridda ord i den delen av världen haver olika benämningar, till exempel finnes elva ord för ‘mineralogi’, aderton för ‘metallurgi’ og tjugotre för ‘geologi’.

~

Axat, men teckenaltererat, från boken Europas tungomål.