Arameiska
uppkom vid Eufrat och spredes därifrån under 800-600-talen f.kr., härifrån
haver man de äldsta inskrifterna på språket som därefter kom att kallas fornarameiska,
hvilket finnes belagt i norra Syrien, i övre Mesopotamien samt i norra
Palestina. Denna fornarameiska hade stora influenser från feniciskan i
vokabulära som morfologiska sammanhang - senare finge den taga emot stora
influenser ifrån akkadiskan i syntax och dessutom hundratalet lånord. Arameiska
spreds över regionen blivandes ett internationellt gångbart lingua franca i
Främre Orienten, från Armenien i norr till Egypten i väster samt Indusdalen i
österled. Det arameiska målet brukas delas in i två dialektområden, ett östligt
samt ett västligt, men man delo även in arameiskan i äldre og yngre,
där fornvarianten redan nämnts, och det är den yngre som delas in utifrån
geografisk förekomst. Det verkar ehuru som om det är västarameiskan som har en
mer direkt kontinuitetslinje ifrån fornarameiskan - men som alltid med
indelningar så är de till viss del kontroversiella og andra åsikter finnes.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento