Idag lever
arameiskan kvar som en kvarleva efter det att arabiskan tog över, men perioden
emellan senarameiska, 200-700,
eller -1200-talet, och
modernarameiska är svårbelagd. Vad som än hänt emellan epokerna så finnes
västarameiska kvar, ehuru i nedåtgående, i byarna Ma‘lūla,
Ğubb‘adīn samt Bah‘a som inte ligger så långt från Damaskus, den förstnämnda byn är kristen, med en
liten muslimsk minoritet, emedans de tvene senare är muslimska. Byarna ligga ej
så värst långt ifrån varandra, men ur språklig synvinkel så verkar de oaktat så
göra, då relativt stora skillnader göre sig gällande. Tillsammans så är det
kanske högst 10 000 talare av de trenne olika målen. Bax‘as språk är ur
fonologisk synvinkel mest arkaiskt, emedans Jubb‘adīns
är mest innovativt, när det gäller morfologi och lexikalia så är ehuru Baha‘s tungomål minst arkaiskt jämfört med de
två andra. Alla moderna västarameiska språk är dock relativt arkaiska om man
jämför med andra språk, man skall også här nämna att dessa små språk fått ta
emot ohövligt många influenser från arabiskan, men att man aramiserat de
arabiska inlånen i sådan grad att man knappt kan skilja ut dem som av arabisk
börd komna.
~
Axat, men teckenaltererat, från boken Europas tungomål.
~~~Fem år sedan~~~
~
Nessun commento:
Posta un commento