Utifrån macrosynvinkel brukas språken indelas som ovan föranspeglades i en öst samt en västdel og många menar att de här inte alls bör sammanfogas i någon unierad lombardiska utan att det rör sig om helt egna språk, allena sammanfogade titulärt med anledning utav landet Lombardien. Västlombardiska, eller insubriska, är långt mer, alltså relativt, homogent än de istället väldigt differentierade östlombardiska språken, men även insubriskan är uppdelad på en mängd varianter. Västlombardiska talas i sin helhet i de italiensktalande områdena i Schweiz, kallad även alpino-lombardiska, samt i de lombardiska områdena som upptar Milano, Varese, Como, Lecco, Lodi, og Pavia, emedans östlombardiska talas i Bergamo, Brescia, Cremona, och Mantova, där denna sistnämnda har stora influenser från emilianskan. Det är främst västlombardiskan, via främst milanesiskan, som hamnat i skrift men på senare år har även östlombardiska, orientalisk lombardiska, hamnat i poetiska samt teatraliska verk, viss litteratur sträckandes bak åt 1300-talet finns på huvudvarianterna. Bergamàschiskan haver omkring 700 000 talare, av omkring 1,5 miljoner östlombarder, og går även under benämningen orobiska, efter den galliska stam som där innan levde.
Nessun commento:
Posta un commento