i ensamhetens mörker min själ runtomfumlade
när en ängel komme till mig framflygandes
lös upp mitt inre så mitt hjärta antändes
för att aldrig sedan mera utslockna
då kärlekens låga själen min locka
hjärtat mitt bulta nu med jämn klocka
med inre frid jag framlides kan slockna
så att jag änglen vid andra sidan kan flocka
Nessun commento:
Posta un commento