Standarditalienskan har således sin härkomst från toskanskan, eller då florentinskan, men toskanskan lever även sitt eget liv, utan den romefiering som standarditalienskan tagits vid, samt talas idag av omkring 3,5 miljoner människor i sin egna distinkta form. Språket är förvisso märkbart likt standarditalienskan men det finnes även en hel del lexikala, og en del grammatiska, egenheter som inte delas, samt den så kallade gorgia toscana som är en rad fonetiska fenomen som är karaktäristiska för toscanskan, i vissa delar ej helt olikt den såkallade Grims lag i germanskan. Tidigare har man trott att det är en etruskisk influens som kvarblivit i toskanskan men detta avfärdas nu unisont på sin egen orimlighet. Toskanskan brukas indelas i syd- og nordtoskanska, där nord vidare indelas på fiorentino, pistoiese, valdinievolese, inklusive pistoiese, lucchese, versiliese, viareggino, pisano-livornese, samt de sydliggandes i aretino-chianaiolo, senese og grossetano. De som bor i det föregående hertigdömet Massa-Carrara, i Toscana, talar ej toscanska utan emilia-romagnoli.
Nessun commento:
Posta un commento