Det äldsta vulgäret med romerska som mål är graffito från en katakomb i Commodilla från början av 800-talet med distinkta fonologiska och grammatiska drag, graffiton är inte speciellt lång men lyder Non dicere ille secrita abboce som på standarditalienska idag blir Non dire le segreta a voce och betyder ‘Säg inte hemligheterna högt’, typ syditalienskans omertà. Klosterväsendet i regionen de efterföljande århundradena haver også givit oss en inblick i laziskans tidiga tid och mången litteratur skrevos på autentisk lazisk-romerska under medeltiden, men under 1400 samt 1500-talen så genomgick tyvärr det romerska skriftspråket en toskanisering och mot slutet av 1400-talet så beräknas allena 7 % av publikationerna ha varit skrivna på det inhemska språket. Det distinkta språket lever ehuruväl alltjämt kvar och lär väl antagligen så även göra i framtiden, då det ju besitter Italiens huvudstad. Av okänd anledning har även romerskan haft stort inflytande på den standardiserade italienskans ordförråd för ord som handhar den kriminella världen, men väl att påpeka är att romerskans inflytande inte stannat vid kriminell jargong, utan den har även lämnat sina spår inom sånt som rör kön, gastronomi samt flera andra mer legitima domäner. Det bör även påpekas att de olika italienska språken inte blivit favoriserade i landets media, utan här har även huvudstadsspråket fått vika hän för det standardiserade tungomålet, och om något av de andra språken nyttjas så är det inte helt ovanligt att det istället är lombardiskans milanesiskan og ej romerskan då Milano är mer av ett ekonomiskt centrum än vad fallet är för Rom. När det gäller skolans språk så är det enbart standarditalienska som gäller. Exempel på skillnader kan vara att man säger quanno istället för ‘quando’, frangese för ‘francese’ eller matreta istället för ‘tua madre’, men det finns som sagt flere olika varianter av tungomålet og det åtfinns även klara fonologiska, grammatiska, syntaktiska samt lexikaliska skillnader i förhållande till standarditalienskan, men den flesta romerskan har idag i allt större grad blivit standarditalieniserad. En hel del litteratur finnes, mycket poesi samt kåserier, satir og musik. Den mycket välkända romerska romanescopoeten Giuseppe Gioachino Belli skrev:
Ma nun c’è lingua come la romana
Pe’ dì una cosa co’ ttanto divario
Che ppare un magazzino de dogana.
“Le lingue der monno”
Nessun commento:
Posta un commento