Inom romerskans hägn ligger även de sabinska språken hvilka vissa menar på är egna språk men som åtminstone bör sammankopplas med laziskan för sin närhet till dessa språk, i sin övergångning även till marchesiskan. Sabinskan kan vidare uppdelas i aquilano i norra Aquila samt i hela Rieti, det är även denna språkform som blivit den hegemoniska formen utav de sabinska språken utgjörandes dess standardform, samt i sublacense / carseolano som talas i Roms provins, samt tagliacozzaniskan som blir hybridiserat gentemot de söderliggande språkområdena. Det som kanske mest är utmärglande för sabinskan är att det fonetiskt är mer arkaiskt samt bibehållit det senlatinska vokaliska systemet överlag, samt likväl är den enda språkform som bibehållit de tvenne senlatina affixen –o og –u. Exempelvis i ett ord som cabaju / cavaju, från latinets caballus, scrio från latinets scribo.
Nessun commento:
Posta un commento