I Lombardiet
talas det distinkta galloromanska målet lombardiska utav ungefär 3,5
miljoner parlörer, men detta är ej ett språk allena utan ett antal olika tungor
som även kan indelas utefter tvenne olika macrovarianter som har väldigt lite med
varandra att göra.
De tvenne
macrovarianter av lombardiska som bör nämnas är väst- og östlombardiska,
detta sistnämnda även benämnt lombàrt orientàl eller orobesch
utefter Östlombardiets alternativa namn Orobia / Uròbia - lombardiska är
överlag en väldigt åtskiljd språkgrupp i förhållande gentemot standarditalienska,
men väst og öst utav lombardiska avskiljer markant likväl ifrån varandra, innan
de vidareindelas i olika språk.
Utifrån
macrosynvinkel brukas språken således indelas som ovan föranspeglades i en öst
samt en västdel og många menar att de här egentligen ej alls bör sammanfogas i
någon unierad lombardiska utan att det rör sig om helt egna språk, allena
sammanfogade titulärt med anledning utav landet Lombardien, som ju likväl kan
indelas i ett Insubrien og ett Orobien. Västlombardiska, eller insubriska, är
långt mer, alltså relativt, homogent än de istället väldigt differentierade
östlombardiska språken, men även insubriskan är uppdelad på en mängd varianter,
det är dock främst västlombardiskan, og då milanesiskan, som i det mesta hamnat
i skrift, även om östlombardiska språk absolut likväl är på frammarschen, samt
tidvis nedskrivits inom främst poesi og teater.
Östlombardiska
talas i Bergamo, Brescia, Cremona, och Mantova, där denna sistnämnda har stora
influenser från emilianskan og benämnes även esomoftast som ett emilianskt
språk. Som nämndes så är det främst västlombardiskan, via främst milanesiskan,
som hamnat i skrift men på senare år har även östlombardiska, orientalisk
lombardiska, hamnat i poetiska samt teatraliska verk, viss litteratur sträckandes
bak åt 1300-talet finns på huvudvarianterna.
Bergamàschiskan
haver exempelvis omkring 700 000 talare, av omkring 1,5 miljoner östlombarder.
‘Fader vår’ på bergamoiskan:
Pader nòst che te sé in
cél
a’l
sìes santificàt ol tò nòm
a’l
végne ‘l tò régn
la
sìes facia la tò olontà
cóme
in cél, isé ‘n tèra
Daga ‘ncö ol nòst pà de töcc i dé
e pàghega i nòsc débecc
cóme nóter m’ ghi paga ai nòscc debitùr
faga mìa börlà in tentassiù
ma sàlvega del mal, Amen.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento